Smakprov på statistik

KRO/KIF gjorde en enkät om konstnärers förhållanden i november 2008. Enkäten skickades ut till 4547 bild- och formkonstnärer, varav 1903 personer, eller 42 procent, svarade. Av dem som svarade var 69 procent kvinnor och 31 procent män. Enkätsvaren har sedan sammanställts av Malin Åberg Aas i rapporten "Utsikt från ateljéerna". Här nedan ges ett litet smakprov på några av de svar som lyfts fram i sammanställningen.

Om sexuella trakasserier definieras som ovälkommet närmande av sexuell karaktär, är det någonting som du upplevt inom ramen för ditt arbete?

Ja
Kvinnor: 141 (12% av kvinnorna)
Män: 16 (3% av männen)

Nej
Kvinnor: 1027 (88% av kvinnorna)
Män: 519 (97% av männen)


Tycker du att din konst bedöms på ett särskilt sätt på grund av ditt kön eller genus?

Ja
Kvinnor: 529 (45% av kvinnorna)
Män: 123 (23% av männen)

Nej
Kvinnor: 638 (55% av kvinnorna)
Män: 417 (77% av männen)


Anser du att ditt kön har spelat roll i förhållande till gallerister, curatorer och möjligheter att ställa ut på offentligt stödda institutioner?

Ja
Kvinnor: 407 (37% av kvinnorna)
Män: 87 (16% av männen)

Nej
Kvinnor: 690 (63% av kvinnorna)
Män: 446 (84% av männen)


Tycker du att bildkonsten fungerar jämställt?

Ja
Kvinnor: 295 (28% av kvinnorna)
Män: 299 (58% av männen)

Nej
Kvinnor: 744 (72% av kvinnorna)
Män: 219 (42% av männen)


Som Malin Åberg Aas påpekar i rapporten (och som även Vanja Hermeles granskning av bild- och formområdet visar) säger dessa siffror att män generellt sett uppfattar saker som mer jämställda än kvinnor gör, vilket är ett tydligt exempel på en patriarkal struktur. Malin menar dessutom att fritextsvaren i enkäten målar upp en delvis annorlunda bild än den förenklade bild som siffrorna visar. Enligt den mer komplexa bild som fritextsvaren utgör är jämställdheten inte lika långt kommen som det går att läsa in i de övergripande svaren. Många pekar till exempel på problem med en hög manlig koncentration på maktpositioner, och att konstpolitiken har manliga förtecken. Ord som "machogallerister" förekommer, och det är en frekvent uppfattning att män väljer män i stor utsträckning. Många har också uppfattningen att mäns konst tas på större allvar än kvinnors, och bland textilkonstnärerna upplever många att deras konst inte ses som lika "seriös" på grund av att den ses som kvinnlig är därför inte lika intressant.

Sammanfattat är det en dyster bild som målas upp av (o)jämställdheten inom bild- och formområdet. Ett första steg mot att arbeta för ökad jämställdhet är att synliggöra den rådande maktordning som dessa enkätsvar visar på, och som Hermeles bok Konsten - så funkar det (inte) ger en fördjupad bild av. När vi hittar sätt att tala om det kan vi också hitta metoder och strategier för en förändring av strukturerna.