Intervju med Hans Öjmyr

Föreningen Genus i museer vill verka för att tillämpa ett genusperspektiv på muséernas verksamhet. Det tycker vi låter bra men vad innebär det egentligen? Vi har ställt några frågor till Hans Öjmyr, utställningschef på Stadsmuseet i Stockholm och som är ordförande i föreningen Genus i museer.

Hej Hans,

Vår första fråga är: Vad är problemet? 

- Många museisamlingar är insamlade utifrån ett ganska mansdominerat perspektiv. Manliga näringar är överrepresenterade, fotografier av namngivna män och anonyma kvinnor, klassificeringar som utgår från manliga normer, endast manliga konstverk i ett museum mm. Idag är det viktigt att försöka parera äldre tiders insamling och bearbetande av samlingar och kunskap så att historien presenteras ur ett mer genusmedvetet perspektiv.

Hur ser er handlingsplan ut?

- Stadsmuseet har ingen direkt handlingsplan för detta. Jag tror heller inte att så många museer har det. Däremot börjar ett genustänk bli ganska allmänt accepterat. Det är inte längre provocerande att vända på perspektiven.

Kan du ge exempel på några lyckade utställningar där genusperspektivet har tillämpats?

- Nationalmuseums Se upp från ca 2004, King, queer, queen på Armémuseum, eller just nu Könad sprit på Vin & sprithistoriska museet.

Hur ser framtidens muséer ut om ni får bestämma?

- Både ett ökat genusmedvetande när det gäller utställningar och program och bättre jämställdhet bland personalen. Från att ha varit ett mansdominerat yrke är museiintendenten nu oftast en kvinna.
Det är svårt att enbart lyfta fram ett genusperspektiv utan att även ta upp klass, social tillhörighet etc. Utvecklingen går nog mot en integrering av de olika begreppen. Verksamheten kommer att innebära större deltagande från besökarna och olika communities/intressegrupper. Liksom i annan media vill människor visa upp sig lika mycket som de vill titta på andra i museerna. En önskvärd utveckling vore också att besökarna blev mer blandade. Generellt sätt är män (särskilt yngre), invandrare och nysvenskar underrepresenterade grupper.

Intervju utförd av Holger Eriksson och Camilla Johansson

Intervju med Hendrik Zeitler

Vi har gjort en kort intervju med konstnären och galleri Box ordförande Hendrik Zeitler. Han har fått svara på tre frågor rörande genus och jämställdhet.

Jag skulle säga att det är förhållandevis få män jämfört med kvinnor som involverar sig för genusfrågor. Du har ju läst några poäng genusvetenskap och jag misstänker att du var en av få killar på kursen. Varför tror du att det är så och hur ska man få fler män att intressera sig för jämställdhet?

- Eftersom genusfrågor ofta handlar om områden/frågeställningar där kvinnor diskrimineras är det tyvärr få män som engagerar sig, även om män skulle vinna på det. Tvärtom finns det ju påfallande många män som förnekar att det finns någon könsmaktsordning och ser inte hur denna genomsyrar alla våra liv. Det blir ofta först när man ständigt blir påmind om sitt biologiska kön (hudfärg, sexuell läggning osv) att man märker att det är en faktor. Många män tror nog att samhället är ”könsneutralt”. Det är nog redan grundskolornas uppgift att uppmärksamma folk om att det finns en könsmaktsordning och vad som kan göras för att bli kvitt den.

Kvinnor har sedan ett tag tillbaka tagit sig in på flera mansdominerade områden. Tror du att vi kommer få se fler män som barnmorskor och förskolelärare i framtiden? Och hur ser du på dagens mansroll? Är den kanske mer cementerad eftersom mannen betraktas som norm i samhället?

- Det brukar sägas att lönerna/statusen sjunker när flera kvinnor tar sig in i ett yrkesområde och att lönerna stiger/yrkesbenämningarna ändras/blir mer tekniska/akademiska när män tar sig in i yrkesområden. Klassiska kvinnoyrken är ju förskolepedagog, kostekonom, undersköterska och liknande, yrken med både låg lön, låg status och ofta ingen stor karriärsmöjlighet. Dessutom är de ofta förknippade med vård/omsorg, uppgifter som man anser kvinnor ska anta sig i hemmet gratis, som anses som kvinnans ”naturliga intressen”, ofta entoniga, utslitande sådana. Mäns ”tekniska färdigheter” är däremot alltid en bonus – ingen förväntar sig av en man som jobbar heltid att han ska snickra/reparera bilen hemma medan en kvinna som inte städar/tar hand om barnen hemma (dvs i mycket större utsträckning än mannen) anses som ”dålig kvinna”. Det är nog få män som är intresserade att ta sig in i kvinnoyrken med låg lön och status, men de finns nog alltid. Mansrollens cementering går nog i vågor, t ex verkar en avvikande manlighet (t ex ickeheterosexualitet) vara mer accepterad i vissa samhällsområden nuförtiden än förr. Samtidigt verkar det finnas en backlash när man ser på hur kvinnor tilltalas i media/reklam.

Man kan komma åt många problem med hjälp av lagar och regler samt med ökad medvetenhet om jämställdhet. Finns det andra sätt att arbeta med jämställdhet och vad kan jag göra på ett personligt plan.

- Ett grundproblem är ju ofta att kön överhuvudtaget nämns/blir en faktor. Att det måste påpekas att ett band är ett ”tjejband”, att det är ”kvinnofotboll” (medan ”fotboll” automatiskt utövas av män), att fråga vilket kön ett nyfött barn har (samt att detta måste markeras med klädfärg, val av inredning i barnrum, val av leksaker). Att ifrågasätta om könet på personer verkligen är relevant att nämna (som ofta endast är fallet vid reproduktion, samt för att påpeka maktförhållanden) är nog en bra början. Även där kan skolan vara en bra förebild.

Modernt!

Modernas nye konstchef Daniel Birnbaum verkar vara ett välsvarvat basebollträ i jämställdhetsdebatten. Det första beslut han tog som chef var att utse Ann-Sofi Noring (som jobbat på Moderna i några år) till chef nr2. Dessutom är det påfallande många kvinnliga konstnärer som kommer att medverka på det kommande utställningarna. Läs mer om allt detta på utropstecknet som länken ligger dold bakom !.