Jag avslutade min utbildning på Konsthögskolan i Stockholm 1982 och har sedan dess arbetat heltid som konstnär och med konstutbildning.
- Har du upplevt att du särbehandlats i din yrkesroll som konstnär – positivt eller negativt – pga. av din köns–, klasstillhörighet eller etnicitet?
Precis som de flesta bemöts jag utifrån min ålder, klasstillhörighet, etniska bakgrund och mitt genus. På grund av min klasstillhörighet och etniska bakgrund har jag troligtvis behandlats positivt i många sammanhang.
Som vikarierande rektor för Konsthögskolan Valand i Göteborg upplevde jag att det bland mina medarbetare, både män och kvinnor, fanns svårigheter att acceptera ett starkt och självständigt ledarskap hos en kvinna jämfört med ett starkt och självständigt ledarskap hos en man. Mitt genus kunde orsaka ifrågasättande av min person och prestation. Däremot har jag under de tjugo år jag arbetat med konstutbildningar alltid upplevt att eleverna varit positiva till mitt sätt att leda. Så på samma arbetsplats har jag mött både positiv och negativ särbehandling.
Under min egen tid som studerande på Konsthögskola fanns det få kvinnliga förebilder, professorerna var män och de gav de manliga studenterna mer kvalificerad uppmärksamhet.
- Hur kom du in på konst?
Jag bestämde mig tidigt för att ägna mig åt konst. Mina föräldrar umgicks mycket med konstnärer och författare som t.ex. författaren Ann Smith och konstnären Elis Eriksson. De blev mina förebilder.
- Hur står det till med jämställdheten på konstscenen anser du?
Jag efterfrågar framförallt en större bredd och representativitet när det gäller utställningar och inköp till statliga och kommunala institutioner. En mer jämställd och jämlik resursfördelning. Mångfald skapar dynamik och det är lika viktigt inom konsten som överallt annars i samhället.
"Niklas" © Susann Brännström
- Vilka strategier kan användas för att förbättra situationen?
Det krävs mer transparenta processer kring urvalsförfarande och kvalitetsarbete. Det är inte kunskap om jämställdhets – och jämlikhetsproblematiken som saknas. Det finns ambitioner men de följs inte alltid upp i verksamheterna. Problemen har varit på bordet länge och borde vara tillräckligt diskuterade vid det här laget för att kunna åtgärdas.
- Vad innebär konstnärlig kvalitet för dig?
Jag vet inte om det går att definiera konstnärlig kvalitet. Är det ens möjlighet att värdera kvalitet i konst? Däremot är det viktigt med en kvalitativ strategi i urvalsprocesser. Representativitet t.ex. bör värderas som en kvalitet.
Bra samtidskonst kommunicerar det som det avser att kommunicera. Konst är ett språk och när ett verk kommunicerar det som avsändaren avser så är språket bra. Om jag som betraktare sedan tycker om det som verket kommunicerar handlar inte om det är bra eller dåligt utan om min smak. Smak präglas av rådande normer och samhällsklimat i kombination med personliga referenser som social och kulturell bakgrund.
- Kan man ställa ett sådant krav på representativitet även på den kommersiella / privatfinansierade konstscenen?
Av kvalitetsskäl vore det önskvärt om även den privatfinansierade scenen visade upp en större mångfald.
- Ser du dig själv som feminist?
Feminist är inget man är för att man säger det eller benämns så av andra. Att vara eller inte vara feminist handlar om vad man gör.
Tack Susann!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar