torsdag 16 december 2010
Avhandling om "flickor" och konst
måndag 13 december 2010
Berthe Morisot - den bortglömda impressionisten
torsdag 2 december 2010
rapport från föreläsningsdagen i måndags
I måndags ägde vår föreläsnings- och nätverksdagen "... men är det inte redan jämställt ? rum. Dryga tjugotalet intresserade åhörde de två föreläsarna och deltog i gruppdiskussionerna kring vad jämställdhetsbegreppet innebar för deltagarna och hur man skulle kunna få igång ett aktivt nätverk för jämställdhet inom konsten i Västra Götalands regionen.
Aktivering Jämställdhet planerar återkommande nätverksdagar till våren.
lördag 27 november 2010
Intervju med Hans Öjmyr
- Stadsmuseet har ingen direkt handlingsplan för detta. Jag tror heller inte att så många museer har det. Däremot börjar ett genustänk bli ganska allmänt accepterat. Det är inte längre provocerande att vända på perspektiven.
Det är svårt att enbart lyfta fram ett genusperspektiv utan att även ta upp klass, social tillhörighet etc. Utvecklingen går nog mot en integrering av de olika begreppen. Verksamheten kommer att innebära större deltagande från besökarna och olika communities/intressegrupper. Liksom i annan media vill människor visa upp sig lika mycket som de vill titta på andra i museerna. En önskvärd utveckling vore också att besökarna blev mer blandade. Generellt sätt är män (särskilt yngre), invandrare och nysvenskar underrepresenterade grupper.
Intervju utförd av Holger Eriksson och Camilla Johansson
måndag 8 november 2010
Intervju med Hendrik Zeitler
Jag skulle säga att det är förhållandevis få män jämfört med kvinnor som involverar sig för genusfrågor. Du har ju läst några poäng genusvetenskap och jag misstänker att du var en av få killar på kursen. Varför tror du att det är så och hur ska man få fler män att intressera sig för jämställdhet?
Kvinnor har sedan ett tag tillbaka tagit sig in på flera mansdominerade områden. Tror du att vi kommer få se fler män som barnmorskor och förskolelärare i framtiden? Och hur ser du på dagens mansroll? Är den kanske mer cementerad eftersom mannen betraktas som norm i samhället?
onsdag 3 november 2010
Modernt!
onsdag 27 oktober 2010
... men är det inte redan jämställt?
Med syfte att starta upp ett aktivt nätverk som arbetar för jämställdhet inom konsten tar vi oss en titt på vad som görs i angränsande kultursektorer som film (för att dra lärdom av deras erfarenheter), försöker vi definiera jämställdhetsbegreppet för deltagarna - och diskuterar varför jämställdhetsarbete behövs.
Föreläsare blir genusvetare Lisa Lindén och filmproducent Annika Hellström. För mer information och anmälan se här
Läs vår intervju med Annika Hellström
måndag 18 oktober 2010
Uppskjuten föreläsnings- och nätverksdag
Moderna feministiska strategier!
Medverkande är bl.a. Tiina Rosenberg, Annica Karlsson Rixon och Föreningen JA!
fredag 17 september 2010
Välkomna på föreläsnings-och nätverksdag!
läs mer
anmäl dig
Pinkbat
onsdag 8 september 2010
Jämställd tro?
måndag 23 augusti 2010
Göteborgs Feminist Film Festival
torsdag 5 augusti 2010
rättviseförmedlingen på facebook
tisdag 29 juni 2010
Se på film? Gör Bechdel-testet
1). Om det finns mer än en namngiven kvinna med i filmen.
2). Om dessa kvinnor pratar med varandra...
3). ...och om något annat än män.
Läs mer om bechdel testet (inte många filmer som klara testet!)
eller se ett clip om testet på you tube om du inte orkar läsa...
Jag så nyligen en tecknad barnfilm (Det regnar köttbullar) - och den klarade inte en enda av frågeställningarna. Intressant att ha i åtanke vad barnen får se, eller hur? Däremot klarar Tim Burton's Alice i Underlandet testet - här kan du läsa vad den feministiska bloggen Gender across borders skriver om filmen.
torsdag 17 juni 2010
Yrkesroll/Jämställdhet: Intervju med Susann Brännström

Jag avslutade min utbildning på Konsthögskolan i Stockholm 1982 och har sedan dess arbetat heltid som konstnär och med konstutbildning.
- Har du upplevt att du särbehandlats i din yrkesroll som konstnär – positivt eller negativt – pga. av din köns–, klasstillhörighet eller etnicitet?
Precis som de flesta bemöts jag utifrån min ålder, klasstillhörighet, etniska bakgrund och mitt genus. På grund av min klasstillhörighet och etniska bakgrund har jag troligtvis behandlats positivt i många sammanhang.
Som vikarierande rektor för Konsthögskolan Valand i Göteborg upplevde jag att det bland mina medarbetare, både män och kvinnor, fanns svårigheter att acceptera ett starkt och självständigt ledarskap hos en kvinna jämfört med ett starkt och självständigt ledarskap hos en man. Mitt genus kunde orsaka ifrågasättande av min person och prestation. Däremot har jag under de tjugo år jag arbetat med konstutbildningar alltid upplevt att eleverna varit positiva till mitt sätt att leda. Så på samma arbetsplats har jag mött både positiv och negativ särbehandling.
Under min egen tid som studerande på Konsthögskola fanns det få kvinnliga förebilder, professorerna var män och de gav de manliga studenterna mer kvalificerad uppmärksamhet.
- Hur kom du in på konst?
Jag bestämde mig tidigt för att ägna mig åt konst. Mina föräldrar umgicks mycket med konstnärer och författare som t.ex. författaren Ann Smith och konstnären Elis Eriksson. De blev mina förebilder.
- Hur står det till med jämställdheten på konstscenen anser du?
Jag efterfrågar framförallt en större bredd och representativitet när det gäller utställningar och inköp till statliga och kommunala institutioner. En mer jämställd och jämlik resursfördelning. Mångfald skapar dynamik och det är lika viktigt inom konsten som överallt annars i samhället.

"Niklas" © Susann Brännström
- Vilka strategier kan användas för att förbättra situationen?
Det krävs mer transparenta processer kring urvalsförfarande och kvalitetsarbete. Det är inte kunskap om jämställdhets – och jämlikhetsproblematiken som saknas. Det finns ambitioner men de följs inte alltid upp i verksamheterna. Problemen har varit på bordet länge och borde vara tillräckligt diskuterade vid det här laget för att kunna åtgärdas.
- Vad innebär konstnärlig kvalitet för dig?
Jag vet inte om det går att definiera konstnärlig kvalitet. Är det ens möjlighet att värdera kvalitet i konst? Däremot är det viktigt med en kvalitativ strategi i urvalsprocesser. Representativitet t.ex. bör värderas som en kvalitet.
Bra samtidskonst kommunicerar det som det avser att kommunicera. Konst är ett språk och när ett verk kommunicerar det som avsändaren avser så är språket bra. Om jag som betraktare sedan tycker om det som verket kommunicerar handlar inte om det är bra eller dåligt utan om min smak. Smak präglas av rådande normer och samhällsklimat i kombination med personliga referenser som social och kulturell bakgrund.
- Kan man ställa ett sådant krav på representativitet även på den kommersiella / privatfinansierade konstscenen?
Av kvalitetsskäl vore det önskvärt om även den privatfinansierade scenen visade upp en större mångfald.
- Ser du dig själv som feminist?
Feminist är inget man är för att man säger det eller benämns så av andra. Att vara eller inte vara feminist handlar om vad man gör.
Tack Susann!
söndag 23 maj 2010
konst för folket

I augusti lanserar IKEA Ikea Art Event II. Denna gång är upplagorna obegränsade. Konstnärerna är Jens Fänge, Niklas Seglevi, Roger Andersson, Roger Metto och Helene Billgren. Enligt Martin Wickström, som är en av de som förelagit konstnärer för projektet,(text i Elle Interiör maj 2010) var det en delikat uppgift att hitta verk av hög konstnärlig kvalitet som kan fungera över hela världen. Wickström är nöjd med resultatet även om det är "lite skevt genusmässigt" (Elle Interiör igen)...
Undran; är konst av kvinnliga konstnärer i Sverige så pass provocerande att de inte kan fungera i arabvärlden och USA? För det kan väl inte vara så att Wickström menar att kvinnornas konst inte håller tillräckligt hög kvalitet?
Gissa vilken konstnärs verk som blir det billigaste?
Ja, just det. Helene Billgrens tavla kommer att kosta 300 kr.
onsdag 12 maj 2010
Jakten på makten: intervju med Helena Nyhus
På vilket sätt har du makt?
Jag är sedan snart fyra år tillbaka kommunalråd med ansvar för kulturfrågor och ordförande i kulturnämnden. Det innebär att jag fått väljarnas och mitt partis förtroende att utöva viss makt. Sedan får man inte glömma, vilket jag ofta tycker sker, att politik är ett lagarbete där olika åsikter från många olika aktörer ska vägas samman.
Min makt som kulturpolitiker har dessutom gradvis ökat eftersom kulturen under de senaste åren har kommit att bli ett allt viktigare politikområde. Det finns i dag en mer öppen attityd till att låta kulturen genomsyra och påverka andra delar av politiken och samhälle.
Som kommunalråd har jag stort inflytande på vilken övergripande inriktning kulturpolitiken ska ha i Göteborgs Stad. Det kan till exempel handla om att vi socialdemokrater tillsammans med miljöpartiet har en tydlig vilja att göra Göteborgs stad till ledande inom barn- och ungdomskultur. Hur detta sedan ska förverkligas i detalj överlåts till professionen. Min expertkunskap omfattar de politiska värderingarna och hur vi ska prioritera mellan flera angelägna intressen, inte hur förvaltningens tjänstemän eller kulturutövarna ska bedriva kulturell verksamhet.
I egenskap av ordförande i kulturnämnden har jag makt inom vissa givna ramar. Kommunfullmäktige beslutar om tilldelning av kommunbidrag till nämnden och jag bestämmer tillsammans med de andra politikerna hur dessa ska fördelas ut till de olika verksamheterna efter förslag från tjänstemännen på kulturförvaltningen. Olika former av stöd till det fria kulturlivet beslutas också av kulturnämndens politiker, men då måste man komma ihåg att det är tjänstemännen på förvaltningen som bereder ärendena.
Vem anser du har mest makt på den nationella konstscenen?
Den frågan är inte lätt att besvara eftersom det finns olika inofficiella nätverk av personer med olika befattningar och positioner inom konstvärlden utövar indirekt makt i kraft av sin ställning eller sina konstnärliga prestationer. Jag avstår emellertid ifrån att peka ut enskilda personer. Kulturrådet och Kulturdepartementet har givetvis en maktposition på den svenska konstscenen och så ska det också vara.
Vem anser du har mest makt på den regionala konstscenen?
Det är Västra Götalandsregionen vars position kommer att stärkas ytterligare i samband med den så kallade portföljmodellens införs.
Är makten i konstsverige för centrerad?
Maktkoncentrationen i Sverige är något vi fått leva med sedan Gustav Vasas dagar och den omfattar fler områden än konst och kultur. Samtidigt blir det lite tröttsamt och förutsägbart att peka ut landets huvudstad i dessa sammanhang. Jag tror inte på konfrontation. Göteborg måste bygga bra relationer med externa aktörer för att skapa ett attraktivt kulturklimat i staden. Då gäller det att ha ett brett kontaktnät för att till exempel attrahera enskilda konstutövare såväl som utställare.
Vilken enskild aktör skulle du vilja ge mer makt?
Jag är av uppfattningen att vi av en rad olika skäl måste tillföra kulturen mer resurser. Kulturen är en underfinansierad sektor. Därför tycker jag att kulturdepartementet borde få en större budget för att arbeta med kulturfrågor och konstpolitik. Ta Norge som ett exempel. Under parollen Kulturløftet lovade den rödgröna koalitionen inför valet 2005 att öronmärka en procent av statens utgifter till kultur, och fem år senare kan man konstatera att satsningen inneburit förbättrade villkor för många kulturarbetare och institutioner. Efter en mandatperiod med höjda bidrag till kulturen går de norska rödgröna vidare mot år 2014, då enprocentslöftet ska vara fullt genomfört. Det är en spännande utveckling tycker jag.
Tack Helena!
Vi välkomnar alla att tipsa oss om fler som skulle kunna vara intressanta att intervjua om makt inom konstvärlden och om hur det kan definieras. Vem har till exempel makten att definiera makten? Och hur ser din egen makt ut?
torsdag 6 maj 2010
WIFT, Elin Hellrönn, MADE
På plats för fjärde året är WISP (Women In Swedish Performing arts eller What Is Stha Problem?!) som varje dag bjuder in till lunchsamtal på den björklövsprunkande planen utanför operahuset.
Rubrikerna Introduction, Construction, Deconstruction, Reconstruction pryder trästockarna vi bjuds att slå oss ned på och det är kring dessa ord samtalen ska kretsa.
Onsdagens samtal – Introduction –genomförs i form av ett Open Space, mötesformen som WISP ofta använder sig av, där orden och åsikterna haglar tätt kring frågorna vad vi behöver göra, vad vi behöver rasera och hur vi förhåller oss till vårt skapande i och i utkanten av de strukturer som finns.
Torsdagen tar steget vidare och Mia Westin från WISP leder en panel på ringlande stigar som kommer att kreta kring rum – konstnärliga, kreativa, maktdominerade, konstruerade och skapande. Medborgarinflytande, fina och fula kulturrum och maktaspekter i dessa såväl som stadens och de offentliga rummen är några av ämnena som berörs.
Efter samtalet letar jag upp musikproducenten för MADE tillika den som startat WISP Umeå, Elin Hellrönn, för ett kort samtal i den av ljudkonst knastrande baren på operan.
Elin är förutom ovan nämna även musiker i det dansanta punkrockbandet The Bombettes, som snart släpper sin debutplatta, samt projektledare för Musik Direkt Umeå som nästa vecka reser till Uddevalla och riksfestivalen där.
Det finns såklart olika problem, på många olika plan men ett som blivit tydlig och som WISP aktivt jobbar med är att det finns brist på mötesplatser. Att få jobba med sina svagheter, de som kan finnas inombords, och att få utrymme att arbeta inåt i gruppen med dessa tycker jag är viktigt. Vi har till exempel startat en scenkonstcirkel där vi tillsammans ser scenkonst och sedan diskuterar denna, att få prata om scenkonst utifrån liknande ingångar är viktigt för oss där. Utåt så arbetar WISP mer konkret med frågan What Is Stha Problem?! och fokuserar till exempel på bemötande och rådande strukturer och gemom olika aktioner.
Det kan handla om att göra något så enkelt som att ha likadana tröjor på sig och bara finnas i publiken under en föreställning, att ta plats som de vi är och utifrån det vi gör. Vi har planer på att genomföra något sådant redan nu under MADE och även leka vidare med Construction, Deconstruction, Reconstruction genom att bygga med Lego och ha ett speakers corner där du kan intervjua dig själv och ge dig själv välbehövliga ryggdunkar.
Rummet behöver ju inte vara ett fysiskt rum utan ett ställe där samtalet kan ta plats. WISP är ett exempel på ett sådant med våra forum för diskussion både fysiskt och på nätet. De fysiska rummen har betydelse men det är svårt att bygga bort rum, vissa förutsättningar är kanske fasta men det är och bör vara de människor som vistas i rummen som också ska vara dessa.
Jag gillar att förändra genom att vara smart. Jag har alltid varit politiskt aktiv men känner att jag inte är så intresserad av att arbeta på det traditionella sättet längre. Jag tycker om när det går att nästla sig in i folks medvetande på olika sätt – där de är. Ett exempel är när WISP förra året körde runt i Umeå i en golfbil och tog med det plats och öppnade för reaktioner. Ett annat är när det hölls sumobrottning precis utanför NorrlandsOperans entré så att besökare fick trixa sig förbi för att komma fram – det i kombination med tydlig information om vad WISP handlar om blev väldigt effektfullt.
Vidare berättar Elin om vikten att se den makt en som producent eller projektledare har, att verka där en står gör skillnad. I arbetet med Musik Direkt har hon möjlighet att utforma arbetet och festivalen i princip som hon vill och ser det som en fantastisk möjlighet och ett stort ansvar – något som kanske många personer i maktpositioner saknar insikt kring.
MADE! Vi är brillianta när det kommer till att intresset och perspektiven kring både jämställdhet och teori ständigt finns närvarande. Det är underbart att få arbeta på ett sätt som är så genomarbetat och där teorin alltid finns närvarande och hjälper till att skapa en ifrågasättande, kreativ och konstnärligt stark festival.
Ja, vad ska jag säga, hon säger det ju så bra, jag är upplyft och glad att få vara på MADE, det är i sanning en fantastisk festival och utan att de skriver någon på näsan finns perspektiv kring samhälleliga strukturer närvarande och låter konsten vara det den är – fantastisk – i ett sammanhang som väcker både inspirationen och frågorna.
Läs mer om MADE på www.m-a-d-e.se och om WISP på www.wisp.se
onsdag 5 maj 2010
torsdag 22 april 2010
SNEGLING: intervju med Dorisfilm

Vi på Aktivering Jämställdhet startar nu en serie av sneglande på hur andra branscher än konstvärlden hanterar jämställdhetsfrågan. Vi tar oss först en titt på Doris och Dorisfilm.
Doris är ett kvinnligt nätverk för filmarbetare med bas i Göteborg (startat 1999). Inom Doris ryms också Dorisfilm som i enlighet med Dorismanifestet producerat 3 kortfilmer per år i tre år och sedan kompilerat dessa till en långfilm som kom ut 2009.
Dorismanifestet:
- Manus ska vara skrivna av kvinnor.
- Filmerna ska ha minst en kvinnlig huvudroll.
- Konstnärliga A-funktioner ska besättas av kvinnor
- Originalmusiken ska komponeras av kvinnor.
Dorisfilm arbetar för en jämställdare könsfördelning inom filmbranschen, men också med hur kvinnor skildras på film och tv. Ett annat projekt inom Doris är Doris i Skolan som jobbar med att medvetandegöra pedagoger om det manliga seendet och hur avsändaren påverkar berättandet i film/tv.

Producenten Annika Hellström från Doris styrelse har ställt upp på en intervju om Doris och Dorisfilm. Hon har fungerat som projektledare och producent för flera av Dorisfilmerna. Annika Hellström är från början scripta och regiassistent, och arbetar numera som producent och projektledare inom film. Hon driver sedan 2006 Cinenic film och är dess ledande producent.
****************
Hur länge har du varit engagerad i Doris och Dorisfilm?
Jag har varit med ända från början som en av initiativtagarna. 1999, efter en filmfestival kände vi oss så trötta på kvinnornas roller i filmer. När man visar sig kritisk till rollerna har oftast svaret blivit ”så är drama uppbyggt” Vi kände helt enkelt att något måste göras. Så vi startade Doris som ett stödjande nätverk för kvinnor i branschen, med workshops och diskussioner. Vi fick så 2003 idén till Dorismanifestet – just med tanke på dogma-manifestet som utgick från herrarna och deras visioner. Manifestet hade från början 7 punkter, men vi reducerade det sedan till 4 punkter. Men allt började alltså som ett nätverk på 20-25 personer. När vi sedan fick finansiering bildades en styrelse – av de som varit mest drivande i nätverket – vilket tyvärr inneburit att nätverket kommit att gå lite på sparlåga.
Vi har bara haft en regel inom Doris: ”inget gnällande” vilket har varit till stor hjälp; vi har tvingats tänka vidare och handla istället.
Har ni kommit fram till några svar utifrån era tre frågeställningar? [Finns ett ”kvinnligt” filmberättande? /Ser bilden av män och kvinnor annorlunda ut med kvinnor som berättare? / Hur kommer filmerna se ut med enbart kvinnor som upphovsmän?]
Något oväntat visade sig det kvinnliga filmberättande vara fyllt av humor. Ja, det hade vi inte förväntat oss. Bilden av män och kvinnor i filmerna har vi inte upplevt som särskilt annorlunda. Frågan apropå filmer med endast kvinnliga upphovsmän utgick ifrån kvalitetstanken - som ju ofta används som ursäkt. Här fann vi att kvaliteten var precis lika hög!
Det har nu gått drygt 10 sedan Doris startade 1999. 2003 tillkom Dorismanifest, året därpå utlystes den första manustävlingen, ni har deltagit på filmfestivaler och förra året utkom en dvd med de samlade dorisfilmerna. Vad har höjdpunkterna varit under den här tiden?
Att SFI (Svenska Film Institutet) fick upp ögonen för den ojämna fördelningen inom film kan kanske inte räknas som en höjdpunkt för själva Dorisfilm, men jag vill ändå nämna det som något oerhört viktigt vi åstadkommit. SFI har nu rekommendationen att stöd skall fördelas 60/40. (fast bara rekommendation) Och Film i väst har 50/50 som sin strävan. Det finns numera ett ökat medvetande om att vi alla är del av det patriarkaliska systemet. Och att även vi kvinnor har ett manligt betraktande; kvinnan ses som ett objekt.
En riktig höjdpunkt för själv Dorisfilm var responsen på den första manustävlingen. Vi gick ut med en deadline som bara låg två och en halv månad fram i tiden – viket är ganska kort i sammanhanget – och vi fick in 411 kortfilmsmanus! När vi kom till posten för att hämta vad vi fått in - rullade de ut med backar fulla av bidrag! Det var en oerhörd kick för oss att upptäcka att så många brydde sig, att responsen var så stor. Ibland tänker man ju ”kanske är detta bara viktigt för oss?”
Vad för svårigheter har ni upplevt?
Det finns så många människor på beslutspositioner som tycker de är medvetna och har planer, men de har inte alls sett strukturen. De använder alltid kvalitén som ursäkt för sitt handlande; den måste alltid komma först. Så svårigheten är; hur når man fram till dessa beslutsfattare? Hur får man dem att förstå?
En annan svårighet var ett år när vi hade svårt att finna finansiering till 3 kortfilmer. Särskilt en film med mycket bra manus och med en riktig ”girlfight” Svårigheten när det gällde finansiering handlade om ämnet … så kan inte en kvinna vara …
En stor besvikelse var att vi inte fick något stöd från SFI för att sammanställa kortfilmerna till en långfilm.
Vad är nästa steg?
Långfilmen skall ut till filmfestivaler internationellt. I juni är det filmfestivalen i Toronto som har ett program med Dorisfilmer.
Hur väl har ni lyckats nå ut internationellt?
Fram till nu har vi faktiskt inte jobbat på att nå ut internationellt eftersom allt arbete sker på ideell basis. Vi tar en sak i taget. Toronto fann faktiskt oss, samma sak med filmfestivaler i Italien och Spanien. Kortfilmerna har tävlat separat vid filmfestivaler - mest filmen Grodan – och den vägen har filmfestivalerna hitta till Dorisfilm.
Kan en film från ett annat land bli certifierad som en ”Dorisfilm” (typ Dogma)?
Vi ser gärna efterföljare, men har aldrig tänkt på vårt Dorismanifets på ett liknande sätt som Dogma.
Hur har reaktionerna varit från män inom filmbranschen?
Generalisering: de flesta över 45 stönar. De vill inte se problematiken, de ser det inte som angeläget. De skulle ju i så fall vara tvungna att revidera hos sig själv. Yngre män förstår oftast; de inser att det minskar deras möjlighet att få stöd, men ser det ändå som en viktig rättighet. På samma sätt som regional fördelning t ex.
Hur är könsfördelningen på högre filmutbildningar i Sverige? (finns det statistik?)
Jag har själv inte kollat statistik, men enligt andra är könsfördelningen jämn - kvinnorna faller bort senare. Männen har förebilder som gör det lättare för dem att kräva en plats – ja, ta för sig. De kan bara snacka ihop sig och ta en kamera och gå ut och filma. Det här är något männen har med sig från tidig ålder – och är inte bara speciellt för filmbranschen.
Hur uppnår man en förändring?
Man måste börja i skolan. Det är vad vi insåg under projektets gång. Det handlar om samhället i stort – om rådande strukturer och seende. Doris driver därför projektet Doris i Skolan som handlar om att göra pedagogerna medvetna om stereotypa könsbeskrivningar i film och tv. Att avsändaren spelar stor roll.
Hur skulle man bäst kunna gå tillväga för att uppnå jämställdhet inom filmen - om du får drömma lite?
Klara riktlinjer 60/40 – utan att ange vad som är vad – när det gäller fördelning av statliga medel. Detta skulle leda till alla sorters berättelser.
OCH – som ett ämne i grundskolan; Vem är avsändaren? Detta skulle beröra historieskildringar, religion, bildämnet m.m. och handla om att tänka på ett annat sätt: vem är berättaren? Och vad för strukturer vill denne bevara?
Tack Annika!
[texten är baserad på en telefonintervju med Annika Hellström]
måndag 19 april 2010
Förebild i rustning.

När vi letar omkring efter paviljongen ser vi en byggställning som hänger utanpå muren över vattnet. Vi kände att det var helt rätt att ge sig ut på denna byggställning. Efter ett antal meter ut, med bara vatten under oss så börjar vi ifrågasätta detta äventyr. Men bara så där, helt plötsligt står en dörr öppen i murväggen och en skylt med en pil sitter uppsatt. Vi går naturligtvis in och vem möter oss? Ett stort foto med Marina Abramovic hållandes levrar i sina händer tornar upp sig. Jag har aldrig känt mig så glad över att möta en person i rustning med inre organ i sina händer!
Sofia Karlsson är gästskribent på Aktivering jämställdhets blogg . Till våren går hon ut Göteborgs Konstskola och intresserar sig för identitet, roller, livet och fantasier om detta. Sofia jobbar med collage, teckning, film och skulptur.
måndag 5 april 2010
Smakprov på statistik
Om sexuella trakasserier definieras som ovälkommet närmande av sexuell karaktär, är det någonting som du upplevt inom ramen för ditt arbete?
Ja
Kvinnor: 141 (12% av kvinnorna)
Män: 16 (3% av männen)
Nej
Kvinnor: 1027 (88% av kvinnorna)
Män: 519 (97% av männen)
Tycker du att din konst bedöms på ett särskilt sätt på grund av ditt kön eller genus?
Ja
Kvinnor: 529 (45% av kvinnorna)
Män: 123 (23% av männen)
Nej
Kvinnor: 638 (55% av kvinnorna)
Män: 417 (77% av männen)
Anser du att ditt kön har spelat roll i förhållande till gallerister, curatorer och möjligheter att ställa ut på offentligt stödda institutioner?
Ja
Kvinnor: 407 (37% av kvinnorna)
Män: 87 (16% av männen)
Nej
Kvinnor: 690 (63% av kvinnorna)
Män: 446 (84% av männen)
Tycker du att bildkonsten fungerar jämställt?
Ja
Kvinnor: 295 (28% av kvinnorna)
Män: 299 (58% av männen)
Nej
Kvinnor: 744 (72% av kvinnorna)
Män: 219 (42% av männen)
Som Malin Åberg Aas påpekar i rapporten (och som även Vanja Hermeles granskning av bild- och formområdet visar) säger dessa siffror att män generellt sett uppfattar saker som mer jämställda än kvinnor gör, vilket är ett tydligt exempel på en patriarkal struktur. Malin menar dessutom att fritextsvaren i enkäten målar upp en delvis annorlunda bild än den förenklade bild som siffrorna visar. Enligt den mer komplexa bild som fritextsvaren utgör är jämställdheten inte lika långt kommen som det går att läsa in i de övergripande svaren. Många pekar till exempel på problem med en hög manlig koncentration på maktpositioner, och att konstpolitiken har manliga förtecken. Ord som "machogallerister" förekommer, och det är en frekvent uppfattning att män väljer män i stor utsträckning. Många har också uppfattningen att mäns konst tas på större allvar än kvinnors, och bland textilkonstnärerna upplever många att deras konst inte ses som lika "seriös" på grund av att den ses som kvinnlig är därför inte lika intressant.
Sammanfattat är det en dyster bild som målas upp av (o)jämställdheten inom bild- och formområdet. Ett första steg mot att arbeta för ökad jämställdhet är att synliggöra den rådande maktordning som dessa enkätsvar visar på, och som Hermeles bok Konsten - så funkar det (inte) ger en fördjupad bild av. När vi hittar sätt att tala om det kan vi också hitta metoder och strategier för en förändring av strukturerna.
måndag 29 mars 2010
Jakten på makten
Vi välkomnar alla att tipsa oss om vem eller vilka som vore intressanta att intervjua på temat. Kanske har du reflekterat över din egen makt? Eller vet någon annan som har något intressant att säga om makt och hur det kan definieras?
Intervjuserien "Jakten på makten" kommer att vara ett löpande inslag på den här bloggen, och första intervjun publiceras inom kort...
lördag 27 mars 2010
Yrkesroll/Jämställdhet: Intervju med Nina Bondeson
![]() |
Nina Bondeson, "Självporträtt som Poly Commota" Finns som utstkrift på tyg ca 1,5 x 2 m. |
- Hur försörjer du dig som konstnär? (beskriv din konstnärliga yrkesroll; utställningar, olika uppdrag, undervisning, stipendier m.m. Är du egenföretagare?)
Ja, alla de sakerna: utställningar, uppdrag, undervisning, stipendier och mm.
- Finns det skillnader i kvinnlig och manlig konst?
Jag tar för givet att ens livserfarenheter sätter sina spår i det man gör. Men jag är osäker på om kvinnliga och manliga erfarenheter per automatik följer vårt sätt att bestämma kön och genus?
- Reflekterar du själv över om ett konstverk är gjort av en man eller kvinna?
Sällan. Jag är intresserad av vad folk har att berätta. Oavsett kön. Antingen gör de det på ett sätt som fångar mitt intresse eller så gör de det inte. Oavsett kön.
-Upplever du att din egen konst påverkas av din könstillhörighet?
Den påverkas av det jag erfar. Eftersom jag har varit kvinna hela mitt liv så antar jag att det jag gör i konsten påverkas av det. Men när jag arbetar i ateljén, i det heta, skapande ögonblicket, så skiter jag i om jag är man eller kvinna. Eller hund, för den delen. Jag vill komma åt något, och jag sorterar det inte där och då.
![]() |
Nina Bondeson, "Omgivningens inflytande II" Litografi ca 60 x 80 cm |
- Om du undervisar i konst: funderar du över om du förmedlar ett jämställt konstseende? Om du tänker på det – hur tar detta sig uttryck?
Jag undervisar på ett annorlunda sätt än de manliga lärare jag själv haft. De talade aldrig om sina tillkortakommanden i konsten. Som om de aldrig behövt kämpa och tvivla och tveka. Jag kände mig ofta dum och dålig. Det vill jag inte att de som jag är lärare för ska känna. Men vad ÄR egentligen ett konstseende? Jag försöker förstå vad konsten är, hur konstvärlden fungerar och hur det påverkar mig. Det är ingen tebjudning precis. Jag har ofta upplevt att svårigheter varit mer kopplade till ekonomi än till kön. Nu är t ex diskussioner om just jämställdhet vad gäller manligt/kvinnligt rätt vanliga. Men synen på konstnärerna i samhället är späckad av oemotsagda fördomar och den förhandenvarande kulturpolitiken har en nyliberal slagsida som vår kvinnliga kulturminister inte verkar ha några som helst problem med.
- Har du upplevt att du särbehandlats i din yrkesroll som konstnär – positivt eller negativt – pga av din köns– eller klasstillhörighet eller etnicitet?
Nej. Men på grund av min ålder.
Tack Nina!
se mer av Ninas konst
och ännu mer av Nina
torsdag 25 mars 2010
intervjuer på gång!
Vi har flera intervjuserier som ligger i startgroparna, varav en handlar om den konstnärliga yrkesrollen och jämställdhet. Första intervjun i den serien kommer på lördag och det är Nina Bondeson som svara på frågorna. Om ni har några idéer om intervjuer ni skulle vilja läsa, eller personer ni skulle vilja få intervjuade så tipsa oss gärna!
måndag 22 mars 2010
Lee Lozano
söndag 21 mars 2010
Undrar du om Feminism?
torsdag 11 mars 2010
Open space Göteborg 9 mars






Open Space Göteborg 9 mars
Tema för dagen löd:
- Hur ska jämställdheten genomsyra konstscenen i din region?
- Vad är utmaningarna och vad är möjligheterna?
KRO och KIF bjöd in till en unik dag då deltagarna tillsammans diskuterade frågor och visioner kring jämställdhet. Ledare var Jojo Tuulikki Oinonen, med stor erfarenhet av att leda Open Space.Vi kommer troligen att publicera valda delar av vad vi kom fram till under dagen här på bloggen.
Det blir fler Open Space runt om i landet:
* 22 mars, Stockholm
* 29 mars, Malmö
* 13 april Gotland
anmälan via KRO/KIF:s hemsida
Röda Sten säger JA!
Aktivering jämställdhet antecknar i kalendern med stora bokstäver, och hoppas att vi ses på tisdag!