Aktivering

Ett tips från Göteborgs Konstmuseum

2011-03-10T11:49:00.001+01:00

Vem går till konsthistorien?

genusperspektiv på konst, kvalitet och karriär

En konstnärs väg till konsthistorien kantas av olika bedömningsinstanser där frågan om kvalitet är central. Men vad innebär kvalitet och vem avgör det?

Välkommen till Göteborgs konstmuseum 9 april, att ta del av nya forskningsrön och debatt om genusperspektiv på konst, kvalitet och kvinnors karriärvägar.

Dagen inleds med att Andrea Kollnitz, fil dr i konstvetenskap, Stockholms universitet, och Eva Zetterman, fil dr i konstvetenskap, Karlstads universitet, presenterar resultaten av forskningsprojektet Genus och region. Forskningsprojektet Genus och region har undersökt fyra svenska museers konstsamlingar. I fokus står representation och regionala skillnader i berättelser om 1900-talets konst.

Därefter följer ett panelsamtal om jämställdhet och om vad genusforskning och feministiska perspektiv kan tillföra konsten. Vi lyfter frågor som varför ser representationen i offentliga konstsamlingar ut som den gör? Hur har olika regionala konsttraditioner påverkat synen på kvalitet? Hur problematiserar museer sina egna kvalitetsbegrepp? Vad skapar olika förutsättningar för kvinnor respektive män att ta sig fram som konstnärer?

Moderator: Gunilla Kindstrand, kulturjournalist

Medverkande i panelen:

Ingemar P Arnesson, chef för Skövde konsthall och konstmuseum

Linda Fagerström, fil dr i konsthistoria, Lunds universitet

Jonathan Habib Engqvist, projektsamordnare, Iaspis, Konstnärsnämnden

Annica Karlsson Rixon, fotograf och genusforskare

Kajsa Widegren, fil dr genusvetenskap, Göteborgs universitet

Tid: 9 april kl 14-16

Plats: Göteborgs konstmuseum, hörsalen

Seminariet är gratis men entré till museet kostar 40 kr (årsbiljett till museet).

Arrangör: Nationella sekretariatet för genusforskning i samarbete med Göteborgs konstmuseum.

Kontaktperson: Inga-Bodil Ekselius, informatör, inga-bodil.ekselius@genus.gu.se

Länk till projektbeskrivning av forskningsprojektet Genus och region: http://www.malmo.se/Medborgare/Kultur--noje/Konst--design/Malmo-Konstmuseum/Samlingen/Forskning/Genus-och-region-mer-info.html

I samband med seminariet kan du också se en utställning som utgår från Göteborgs konstmuseums del i projektet Genus och region.
Länk till Göteborgs konstmuseum: http://www.konstmuseum.goteborg.se/

ETT SAMTAL OM MAKT, BILDNING OCH KUNSKAP, lördag den 5:e mars

2011-03-01T10:14:00.004+01:00

Med utgångspunkt i en problematisering av begreppen bildning och kunskap bjuder Aktivering Jämställdhet, Textival och Skup Palet in till en föreläsning, paneldiskussion och workshop. Under dagen utforskas frågor rörande vem som har tillgång till bildning, hur bildning kan ses som kodad och om hur kunskap produceras. Hur förhåller sig bildning och kunskap till begrepp som makt, kön, etnicitet och klass?

MEDVERKANDE:

MOA MATILDA SAHLIN [koreograf]

ANNA VIOLA HALLBERG [konstnär]

DAVID SOLBERGER [lärare/projektledare]

Moderator: Anja Vikingson

PROGRAM:

17.00-17.45 Presentation av WISP (Women In Swedish Performing arts eller What Is Stha Problem?), Moa Matilda Sahlin

18.00-19.00 Paneldiskussion: MOA MATILDA SAHLIN, ANNA VIOLA HALLBERG OCH DAVID SOLBERGER

19.00-21.00 Workshop, mingel och buffé.

Workshopen arrangeras av Textival som en del av deras projekt Bildningskomplexet. Den genomförs med utgångspunkt från samtalet och utgår från idéer och tankar om Bildning, okunskap och känslan av att inte förstå. Till detta knyts de medverkandes egna erfarenheter och en specialutformad enkät. Workshopen genomförs med sex personer åt gången.

Resultatet från workshopen kommer sammanställas till ett separat textverk och diskuteras den 26 mars på Pustervik Lagerhuset under Textivals arrangemang. För garanterad plats på workshopen maila maja@textival.se. Se även: www.textival.se/bildningskomplexet

Kvällen bjuder även ett performance av Tina Carlsson samt konst av Jenny Krumlinde. Tiden är 17:00 och platsen är Hey It's Enrico Palazzo, Sockerbruket 20-22, Klippan, Göteborg. Kostnaden är 100 kr. Anmälan sker till camilla.ohlson@kro.se.

Loulou Cherinet på Röda Sten 22/1-27/2

2011-01-25T11:56:00.005+01:00

Loulou Cherinet föddes 1970 i Sverige och är uppvuxen i Göteborg med sin svenska mor och sin etiopiska far. Hon är utbildad både i Addis Abeba i Etiopien där hon tog sin kandidatexamen och på Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Loulou Cherinet har en bakgrund som målare och ägnade sig under många år åt abstrakt måleri men använder idag den rörliga bilden för att närma sig genus-, etnicitets- och identitetsfrågor. I utställningen Testaments betrayed på Röda Sten visas både nyare och äldre verk. Loulou Cherinet har figurerat i en stor mängd utställningar både i Sverige och utomlands och har bl.a. visats på Manifesta 8 i Spanien, Sao Paolo- och Venedigbiennalen.

Den 8 februari kl 18.30 hålls en föreläsning av Edda Manga: Kultur, genus och identitet.

Könets roll i konstvärlden

2011-01-20T20:53:00.000+01:00

Lördag 29 - 30 januari kl. 12-16 anordnar sektionen på Konstnärshuset i Stockholm i samarbete med KRO/KIF och ABF ett samtalsforum om betydelsen av kön i konstvärlden. Utgångspunkten är att det finns en ojämställdhet och diskussionen förs kring hur man som konstnär upplever det. Frågan som ställs är "Har könet haft betydelse för din livsberättelse som konstnär?"

Föreläsare är Annika Olsson, lektor i genusvetenskap vid Stockholms universitet och programansvarig för regeringsuppdraget Jämi, jämställdhetsintegrering i staten, 2008–2010

Censur pga sexualitet?

2010-12-16T11:55:00.003+01:00

Under utställningen Hide/Seek på National Portrait Gallery i Washington, drev katoliker och konservativa krafter en kort kampanj mot konstnären David Wojnarowicz, som resulterade i att dennes videoinstallation plockades ned. Konstverket visar en scen där myror kryper över ett krucifix, och det var just denna del som ansågs olämplig.

Man kan säga att det finns en upplevd problematik rörande utställande av konst som uttrycker avvikande sexualitet, då det både upprör men även påverkar hur framtida donatorer och sponsorer till museet kommer agera. Man förnimmer ett komplext system som rör ekonomi, patriarkala/normativa strukturer och diskussionen kring vad konst egentligen har rätten att uttrycka, och hur. Även om beslutet att nedmontera verket är bedrövligt, har beslutet dock möjlighet att skapa diskussioner som kan utveckla området.

Läs gärna hela artikeln på Washington Posts hemsida och kommentera!

Avhandling om "flickor" och konst

2010-12-16T11:22:00.003+01:00

De tre konstnärerna Maria Lindberg, Helene Billgren och Anna Maria Ekstrand, kom under 90-talet att benämnas som "flickkonstnärer". Läraren och forskaren Kajsa Widegren (institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs Universitet) undersöker detta fenomen närmre i sin avhandling, som hon förra veckan disputerade med. I sin avhandling undersöker hon konstellationen "flicka" och vad det har för innebörd, och frågeställningarna rör kön, ålder och sexualitet. Här utmanas stereotypa föreställningar om flickor, och författaren utforskar vidare hur metaforen "flickrummet" förflyttar fokus från konstnärerna och deras skapande.

Mer går att läsa här.

Berthe Morisot - den bortglömda impressionisten

2010-12-13T17:50:00.003+01:00

Kathryn Hughes, skribent för den brittiska tidningen The Telegraph, ställer sig i en artikel frågan hur det för en konstnär som var "större än Monet, Renoir och Pissarro" kunde ta så lång tid att bli erkänd för sin genialitet.

Det impressionistiska manifestet innefattade en slags förpliktelse till verkligheten. Medan Renoir målar sällskapsdamer, kretsar Morisots bildvärld kring det domestiska. Därför, menar Hughes, ratades hon också av kritikerna på grund av sin "trivialitet" i motivval. Detta känns kanske igen som ett inte helt främmande öde för kvinnliga konstnärer genom historien. Läs gärna hela artikeln här och kommentera!

Susan Philipsz

2010-12-13T14:19:00.007+01:00

Konstnären Susan Philipsz, vinnare av Turnerpriset 2010 med ljudinstallationen Lowlands, har ifrågasatts som en värdig pristagare. När tidningen The New York Times skriver en artikel om henne, rubriceras den ”Canvas? Paint? No, Just Sound”. Den kritik och det hån Philipsz får utstå i pressen, kan det ses som ett utslag av två maktordningar som samspelar med varandra, och som genomsyrar hela den mediala täckningen av händelsen.

Den första maktordningen rör konstnärliga uttryck, och NY Times rubrik verbaliserar den ytterligare genom att, något förlöjligande, beskriva det som ”bara ljud”. Det kan givetvis anses agera som en möjlighet att ifrågasätta konsten, eftersom debatten kontinuerligt tangerar diskussionen kring vad konst är och vad det kan vara. I den kontext det faktiskt uttrycks handlar det dock inte om att ifrågasätta redan existerande strukturer, utan enbart att förminska Philipsz som konstnär, eftersom hennes konst genom att inledningsvis dikotomiseras från måleriet automatiskt placeras i en mycket lägre position.

Den modernistiska konstsynen lever i allra högsta grad kvar i våra värderingar, och Philipsz ifrågasätts inte bara för ett verk som anses kontroversiellt eller svårbegripligt, utan även för att hon ytterligare särskiljs från normen genom sitt kön. Därför anser jag att utdelandet av Turnerpriset till Susan Philipsz är ett ytterst viktigt drag, där man låter markera att även ljudkonst tillhör det vi i både professionella samt mindre formella sammanhang kallar för konst.

Jag är väldigt intresserad av vad ni läsare tycker. Kommentera gärna, så kan vi föra en vidare debatt där.

rapport från föreläsningsdagen i måndags

2010-12-02T22:30:00.002+01:00

Lisa Lindén föreläser

Annika Hellström föreläser

I måndags ägde vår föreläsnings- och nätverksdagen "... men är det inte redan jämställt ? rum. Dryga tjugotalet intresserade åhörde de två föreläsarna och deltog i gruppdiskussionerna kring vad jämställdhetsbegreppet innebar för deltagarna och hur man skulle kunna få igång ett aktivt nätverk för jämställdhet inom konsten i Västra Götalands regionen.

Lisa Lindén (genusvetare m.m.) föreläste om begreppen genus, kön och jämställdhet: Vad betyder begreppen i teoretisk och praktisk perspektiv och hur hör de ihop? Utifrån scenkonstbranschen delade hon med sig av några erfarenheter. Lisa Lindén är fil.mag i genusvetenskap och har arbetat med genus- och jämställdhetsrelaterade frågor sedan 2001.

På eftermiddagen föreläste Annika Hellström (film- och tvproducent) om Nätverket Doris (för jämställdhet inom filmbranschen). Annika Hellström delade med sig av Doris erfarenheter av jämställdhetsarbete under drygt 10 års tid. Hon föreläste om hur de jobbat nätverkande och om projekt som Dorisfilm (kortfilmsproduktion utifrån ett manifest) och Doris i Skolan (medvetandegör pedagoger om det manliga seendet och hur avsändaren påverkar berättandet i film/tv.). Annika Hellström visade även kortfilmer.

Aktivering Jämställdhet planerar återkommande nätverksdagar till våren.

Intervju med Hans Öjmyr

2010-11-27T11:30:00.002+01:00

Föreningen Genus i museer vill verka för att tillämpa ett genusperspektiv på muséernas verksamhet. Det tycker vi låter bra men vad innebär det egentligen? Vi har ställt några frågor till Hans Öjmyr, utställningschef på Stadsmuseet i Stockholm och som är ordförande i föreningen Genus i museer.

Hej Hans,

Vår första fråga är: Vad är problemet?

- Många museisamlingar är insamlade utifrån ett ganska mansdominerat perspektiv. Manliga näringar är överrepresenterade, fotografier av namngivna män och anonyma kvinnor, klassificeringar som utgår från manliga normer, endast manliga konstverk i ett museum mm. Idag är det viktigt att försöka parera äldre tiders insamling och bearbetande av samlingar och kunskap så att historien presenteras ur ett mer genusmedvetet perspektiv.

Hur ser er handlingsplan ut?

- Stadsmuseet har ingen direkt handlingsplan för detta. Jag tror heller inte att så många museer har det. Däremot börjar ett genustänk bli ganska allmänt accepterat. Det är inte längre provocerande att vända på perspektiven.

Kan du ge exempel på några lyckade utställningar där genusperspektivet har tillämpats?

- Nationalmuseums Se upp från ca 2004, King, queer, queen på Armémuseum, eller just nu Könad sprit på Vin & sprithistoriska museet.

Hur ser framtidens muséer ut om ni får bestämma?

- Både ett ökat genusmedvetande när det gäller utställningar och program och bättre jämställdhet bland personalen. Från att ha varit ett mansdominerat yrke är museiintendenten nu oftast en kvinna.
Det är svårt att enbart lyfta fram ett genusperspektiv utan att även ta upp klass, social tillhörighet etc. Utvecklingen går nog mot en integrering av de olika begreppen. Verksamheten kommer att innebära större deltagande från besökarna och olika communities/intressegrupper. Liksom i annan media vill människor visa upp sig lika mycket som de vill titta på andra i museerna. En önskvärd utveckling vore också att besökarna blev mer blandade. Generellt sätt är män (särskilt yngre), invandrare och nysvenskar underrepresenterade grupper.

Intervju utförd av Holger Eriksson och Camilla Johansson

Intervju med Hendrik Zeitler

2010-11-08T16:48:00.006+01:00

Vi har gjort en kort intervju med konstnären och galleri Box ordförande Hendrik Zeitler. Han har fått svara på tre frågor rörande genus och jämställdhet.

Jag skulle säga att det är förhållandevis få män jämfört med kvinnor som involverar sig för genusfrågor. Du har ju läst några poäng genusvetenskap och jag misstänker att du var en av få killar på kursen. Varför tror du att det är så och hur ska man få fler män att intressera sig för jämställdhet?

- Eftersom genusfrågor ofta handlar om områden/frågeställningar där kvinnor diskrimineras är det tyvärr få män som engagerar sig, även om män skulle vinna på det. Tvärtom finns det ju påfallande många män som förnekar att det finns någon könsmaktsordning och ser inte hur denna genomsyrar alla våra liv. Det blir ofta först när man ständigt blir påmind om sitt biologiska kön (hudfärg, sexuell läggning osv) att man märker att det är en faktor. Många män tror nog att samhället är ”könsneutralt”. Det är nog redan grundskolornas uppgift att uppmärksamma folk om att det finns en könsmaktsordning och vad som kan göras för att bli kvitt den.

Kvinnor har sedan ett tag tillbaka tagit sig in på flera mansdominerade områden. Tror du att vi kommer få se fler män som barnmorskor och förskolelärare i framtiden? Och hur ser du på dagens mansroll? Är den kanske mer cementerad eftersom mannen betraktas som norm i samhället?

- Det brukar sägas att lönerna/statusen sjunker när flera kvinnor tar sig in i ett yrkesområde och att lönerna stiger/yrkesbenämningarna ändras/blir mer tekniska/akademiska när män tar sig in i yrkesområden. Klassiska kvinnoyrken är ju förskolepedagog, kostekonom, undersköterska och liknande, yrken med både låg lön, låg status och ofta ingen stor karriärsmöjlighet. Dessutom är de ofta förknippade med vård/omsorg, uppgifter som man anser kvinnor ska anta sig i hemmet gratis, som anses som kvinnans ”naturliga intressen”, ofta entoniga, utslitande sådana. Mäns ”tekniska färdigheter” är däremot alltid en bonus – ingen förväntar sig av en man som jobbar heltid att han ska snickra/reparera bilen hemma medan en kvinna som inte städar/tar hand om barnen hemma (dvs i mycket större utsträckning än mannen) anses som ”dålig kvinna”. Det är nog få män som är intresserade att ta sig in i kvinnoyrken med låg lön och status, men de finns nog alltid. Mansrollens cementering går nog i vågor, t ex verkar en avvikande manlighet (t ex ickeheterosexualitet) vara mer accepterad i vissa samhällsområden nuförtiden än förr. Samtidigt verkar det finnas en backlash när man ser på hur kvinnor tilltalas i media/reklam.

Man kan komma åt många problem med hjälp av lagar och regler samt med ökad medvetenhet om jämställdhet. Finns det andra sätt att arbeta med jämställdhet och vad kan jag göra på ett personligt plan.

- Ett grundproblem är ju ofta att kön överhuvudtaget nämns/blir en faktor. Att det måste påpekas att ett band är ett ”tjejband”, att det är ”kvinnofotboll” (medan ”fotboll” automatiskt utövas av män), att fråga vilket kön ett nyfött barn har (samt att detta måste markeras med klädfärg, val av inredning i barnrum, val av leksaker). Att ifrågasätta om könet på personer verkligen är relevant att nämna (som ofta endast är fallet vid reproduktion, samt för att påpeka maktförhållanden) är nog en bra början. Även där kan skolan vara en bra förebild.

Modernt!

2010-11-03T10:37:00.004+01:00

Modernas nye konstchef Daniel Birnbaum verkar vara ett välsvarvat basebollträ i jämställdhetsdebatten. Det första beslut han tog som chef var att utse Ann-Sofi Noring (som jobbat på Moderna i några år) till chef nr2. Dessutom är det påfallande många kvinnliga konstnärer som kommer att medverka på det kommande utställningarna. Läs mer om allt detta på utropstecknet som länken ligger dold bakom !.

... men är det inte redan jämställt?

2010-10-27T10:48:00.001+02:00

Det blir föreläsnings- och nätverksdag i Göteborg måndagen den 29 november!

Med syfte att starta upp ett aktivt nätverk som arbetar för jämställdhet inom konsten tar vi oss en titt på vad som görs i angränsande kultursektorer som film (för att dra lärdom av deras erfarenheter), försöker vi definiera jämställdhetsbegreppet för deltagarna - och diskuterar varför jämställdhetsarbete behövs.

Föreläsare blir genusvetare Lisa Lindén och filmproducent Annika Hellström. För mer information och anmälan se här

Läs vår intervju med Annika Hellström

Uppskjuten föreläsnings- och nätverksdag

2010-10-18T22:17:00.001+02:00

Föreläsnings- och nätverksdagen i Lagerhuset, som var planerad till den 20 oktober, kommer att äga rum senare i höst istället. Vi återkommmer med mer information!

Moderna feministiska strategier!

2010-10-18T11:09:00.003+02:00

Lördagen den 23:e oktober är alla som vill varmt välkomna till Moderna Muséet i Stockholm (de är alla för övrigt alla andra dagar också, utom måndag naturligtvis). Då kan man delta i ett seminarium som går under namnet "HELDAG OM FEMINISTISKA STRATEGIER OCH METODER".
Medverkande är bl.a. Tiina Rosenberg, Annica Karlsson Rixon och Föreningen JA!

Välkomna på föreläsnings-och nätverksdag!

2010-09-17T10:00:00.001+02:00

20 oktober blir det föreläsnings- och nätverksdag i Lagerhuset. Där tänker vi att försöka definiera jämställdhetsbegreppet, se vad som görs i angränsande kultursektorer som film, och diskutera varför jämställdhetsarbete behövs. Syftet med seminariet är att följa upp och fortsätta påbörjat arbete under Open Space som vi anordnade på Göteborgs Konstmuseum i våras - och att skapa ett aktivt nätverk. Föreläsare är Annika Hellström från Doris/Dorisfilm (här kan ni läsa intervju med henne) och Hendrik Zeitler (konstnär och ordförande Galleri Box).

läs mer
anmäl dig

Pinkbat

2010-09-17T09:55:00.005+02:00

När man loggat ut från Facebook kan man lägga ner lite tid på Nationella Sekretariatet för Genusforskning. Där kan man bland annat läsa om hurvida Batman kan vara rosa och att genusforskare i Norge blivit till komiskt stoff!

Jämställd tro?

2010-09-08T12:59:00.003+02:00

Det är inte bara i konstvärlden man kan göra jämställdhetsförbättringar. I magasinet People no2 (obs: s.56-59)kan man läsa om den traditionella synen på manlig och kvinnlig tro. New ageflummig häxa eller filosoferande naturromantiker?

Göteborgs Feminist Film Festival

2010-08-23T08:29:00.000+02:00

Hösten närmar sig med stormsteg. Way out west fanns länge där i horisonten som något att se fram emot och hålla sig fast i som en sista anhalt på sommaren. Nu är den förbi och vi blickar framåt för att se vad den Göteborgska kulturkalendern har att erbjuda. Något att skriva upp i kalendern är Göteborgs Feminist Film Festival. Den första av sitt slag. Det är en fullspäckad filmhelg att se fram emot som går av stapeln den 3-5 september.

Konceptet för festivalen bygger på att att skapa utrymme för den film som inte visas på de stora biograferna. En festival skapad av, för och med dagens oetablerade feministiska filmarbetare, som arrangörerna själva formulerar det. Ett femtiotal filmer kommer att visas fördelade på lokalerna kring Järntorget: Folkets hus, Kvinnofolk högskolan och bike-in-bio vid Röda Sten. Mer info hittar ni HÄR.

Biljetter kommer finnas att köpa i foajén på Folkets Hus och där kommer även festivalen invigas med pompa och ståt fredagen den 3:e september 17.00. Kvällen avslutas på Pustervik med filmdebatt och sedan är det bara att inta plats lördag förmiddag och se film i dagarna två!

rättviseförmedlingen på facebook

2010-08-05T21:33:00.003+02:00

Letar du kanske efter en manlig genusvetare eller en kvinnlig trollkarl? Rättviseförmedlingen hjälper projekt, företag och medier att hitta alternativ ifrån underrepresenterade grupper. Rättviseförmedlingen finns också på facebook!

Se på film? Gör Bechdel-testet

2010-06-29T19:30:00.002+02:00

Bechdel-testet är en formel som undersöker filmer utifrån tre frågeställningar

1). Om det finns mer än en namngiven kvinna med i filmen.
2). Om dessa kvinnor pratar med varandra...
3). ...och om något annat än män.

Läs mer om bechdel testet (inte många filmer som klara testet!)
eller se ett clip om testet på you tube om du inte orkar läsa...

Jag så nyligen en tecknad barnfilm (Det regnar köttbullar) - och den klarade inte en enda av frågeställningarna. Intressant att ha i åtanke vad barnen får se, eller hur? Däremot klarar Tim Burton's Alice i Underlandet testet - här kan du läsa vad den feministiska bloggen Gender across borders skriver om filmen.

Yrkesroll/Jämställdhet: Intervju med Susann Brännström

2010-06-17T09:15:00.012+02:00

För vår serie med kortintervjuer om den konstnärliga yrkesrollen och jämställdhet träffar jag Susann Brännström och det blir ett samtal som kretsar kring vikten av representativitet och förebilder.

"Stage of fear" © Susann Brännström

- Hur skulle du vilja beskriva din yrkesroll som konstnär?

Jag avslutade min utbildning på Konsthögskolan i Stockholm 1982 och har sedan dess arbetat heltid som konstnär och med konstutbildning.

- Har du upplevt att du särbehandlats i din yrkesroll som konstnär – positivt eller negativt – pga. av din köns–, klasstillhörighet eller etnicitet?

Precis som de flesta bemöts jag utifrån min ålder, klasstillhörighet, etniska bakgrund och mitt genus. På grund av min klasstillhörighet och etniska bakgrund har jag troligtvis behandlats positivt i många sammanhang.

Som vikarierande rektor för Konsthögskolan Valand i Göteborg upplevde jag att det bland mina medarbetare, både män och kvinnor, fanns svårigheter att acceptera ett starkt och självständigt ledarskap hos en kvinna jämfört med ett starkt och självständigt ledarskap hos en man. Mitt genus kunde orsaka ifrågasättande av min person och prestation. Däremot har jag under de tjugo år jag arbetat med konstutbildningar alltid upplevt att eleverna varit positiva till mitt sätt att leda. Så på samma arbetsplats har jag mött både positiv och negativ särbehandling.

Under min egen tid som studerande på Konsthögskola fanns det få kvinnliga förebilder, professorerna var män och de gav de manliga studenterna mer kvalificerad uppmärksamhet.

- Hur kom du in på konst?

Jag bestämde mig tidigt för att ägna mig åt konst. Mina föräldrar umgicks mycket med konstnärer och författare som t.ex. författaren Ann Smith och konstnären Elis Eriksson. De blev mina förebilder.

- Hur står det till med jämställdheten på konstscenen anser du?

Jag efterfrågar framförallt en större bredd och representativitet när det gäller utställningar och inköp till statliga och kommunala institutioner. En mer jämställd och jämlik resursfördelning. Mångfald skapar dynamik och det är lika viktigt inom konsten som överallt annars i samhället.

"Niklas" © Susann Brännström

- Vilka strategier kan användas för att förbättra situationen?

Det krävs mer transparenta processer kring urvalsförfarande och kvalitetsarbete. Det är inte kunskap om jämställdhets – och jämlikhetsproblematiken som saknas. Det finns ambitioner men de följs inte alltid upp i verksamheterna. Problemen har varit på bordet länge och borde vara tillräckligt diskuterade vid det här laget för att kunna åtgärdas.

- Vad innebär konstnärlig kvalitet för dig?

Jag vet inte om det går att definiera konstnärlig kvalitet. Är det ens möjlighet att värdera kvalitet i konst? Däremot är det viktigt med en kvalitativ strategi i urvalsprocesser. Representativitet t.ex. bör värderas som en kvalitet.

Bra samtidskonst kommunicerar det som det avser att kommunicera. Konst är ett språk och när ett verk kommunicerar det som avsändaren avser så är språket bra. Om jag som betraktare sedan tycker om det som verket kommunicerar handlar inte om det är bra eller dåligt utan om min smak. Smak präglas av rådande normer och samhällsklimat i kombination med personliga referenser som social och kulturell bakgrund.

- Kan man ställa ett sådant krav på representativitet även på den kommersiella / privatfinansierade konstscenen?

Av kvalitetsskäl vore det önskvärt om även den privatfinansierade scenen visade upp en större mångfald.

- Ser du dig själv som feminist?

Feminist är inget man är för att man säger det eller benämns så av andra. Att vara eller inte vara feminist handlar om vad man gör.

Tack Susann!

Se mer om Susann här.

konst för folket

2010-05-23T20:50:00.005+02:00

I augusti lanserar IKEA Ikea Art Event II. Denna gång är upplagorna obegränsade. Konstnärerna är Jens Fänge, Niklas Seglevi, Roger Andersson, Roger Metto och Helene Billgren. Enligt Martin Wickström, som är en av de som förelagit konstnärer för projektet,(text i Elle Interiör maj 2010) var det en delikat uppgift att hitta verk av hög konstnärlig kvalitet som kan fungera över hela världen. Wickström är nöjd med resultatet även om det är "lite skevt genusmässigt" (Elle Interiör igen)...

Undran; är konst av kvinnliga konstnärer i Sverige så pass provocerande att de inte kan fungera i arabvärlden och USA? För det kan väl inte vara så att Wickström menar att kvinnornas konst inte håller tillräckligt hög kvalitet?

Gissa vilken konstnärs verk som blir det billigaste?
Ja, just det. Helene Billgrens tavla kommer att kosta 300 kr.

Jakten på makten: intervju med Helena Nyhus

2010-05-12T20:00:00.000+02:00

Aktivering jämställdhet har nu gjort den första intervjun i serien "Jakten på makten". Vi presenterar stolt: Helena Nyhus, ordförande i Göteborgs Kulturnämnd.

På vilket sätt har du makt?

Jag är sedan snart fyra år tillbaka kommunalråd med ansvar för kulturfrågor och ordförande i kulturnämnden. Det innebär att jag fått väljarnas och mitt partis förtroende att utöva viss makt. Sedan får man inte glömma, vilket jag ofta tycker sker, att politik är ett lagarbete där olika åsikter från många olika aktörer ska vägas samman.

Min makt som kulturpolitiker har dessutom gradvis ökat eftersom kulturen under de senaste åren har kommit att bli ett allt viktigare politikområde. Det finns i dag en mer öppen attityd till att låta kulturen genomsyra och påverka andra delar av politiken och samhälle.

Som kommunalråd har jag stort inflytande på vilken övergripande inriktning kulturpolitiken ska ha i Göteborgs Stad. Det kan till exempel handla om att vi socialdemokrater tillsammans med miljöpartiet har en tydlig vilja att göra Göteborgs stad till ledande inom barn- och ungdomskultur. Hur detta sedan ska förverkligas i detalj överlåts till professionen. Min expertkunskap omfattar de politiska värderingarna och hur vi ska prioritera mellan flera angelägna intressen, inte hur förvaltningens tjänstemän eller kulturutövarna ska bedriva kulturell verksamhet.

I egenskap av ordförande i kulturnämnden har jag makt inom vissa givna ramar. Kommunfullmäktige beslutar om tilldelning av kommunbidrag till nämnden och jag bestämmer tillsammans med de andra politikerna hur dessa ska fördelas ut till de olika verksamheterna efter förslag från tjänstemännen på kulturförvaltningen. Olika former av stöd till det fria kulturlivet beslutas också av kulturnämndens politiker, men då måste man komma ihåg att det är tjänstemännen på förvaltningen som bereder ärendena.

Vem anser du har mest makt på den nationella konstscenen?

Den frågan är inte lätt att besvara eftersom det finns olika inofficiella nätverk av personer med olika befattningar och positioner inom konstvärlden utövar indirekt makt i kraft av sin ställning eller sina konstnärliga prestationer. Jag avstår emellertid ifrån att peka ut enskilda personer. Kulturrådet och Kulturdepartementet har givetvis en maktposition på den svenska konstscenen och så ska det också vara.

Vem anser du har mest makt på den regionala konstscenen?

Det är Västra Götalandsregionen vars position kommer att stärkas ytterligare i samband med den så kallade portföljmodellens införs.

Är makten i konstsverige för centrerad?

Maktkoncentrationen i Sverige är något vi fått leva med sedan Gustav Vasas dagar och den omfattar fler områden än konst och kultur. Samtidigt blir det lite tröttsamt och förutsägbart att peka ut landets huvudstad i dessa sammanhang. Jag tror inte på konfrontation. Göteborg måste bygga bra relationer med externa aktörer för att skapa ett attraktivt kulturklimat i staden. Då gäller det att ha ett brett kontaktnät för att till exempel attrahera enskilda konstutövare såväl som utställare.

Vilken enskild aktör skulle du vilja ge mer makt?

Jag är av uppfattningen att vi av en rad olika skäl måste tillföra kulturen mer resurser. Kulturen är en underfinansierad sektor. Därför tycker jag att kulturdepartementet borde få en större budget för att arbeta med kulturfrågor och konstpolitik. Ta Norge som ett exempel. Under parollen Kulturløftet lovade den rödgröna koalitionen inför valet 2005 att öronmärka en procent av statens utgifter till kultur, och fem år senare kan man konstatera att satsningen inneburit förbättrade villkor för många kulturarbetare och institutioner. Efter en mandatperiod med höjda bidrag till kulturen går de norska rödgröna vidare mot år 2014, då enprocentslöftet ska vara fullt genomfört. Det är en spännande utveckling tycker jag.

Tack Helena!

Vi välkomnar alla att tipsa oss om fler som skulle kunna vara intressanta att intervjua om makt inom konstvärlden och om hur det kan definieras. Vem har till exempel makten att definiera makten? Och hur ser din egen makt ut?

WIFT, Elin Hellrönn, MADE

2010-05-06T17:12:00.003+02:00

MADE är scenkonstfestivalen som med sitt fyra dagar långa program fyller NprrlandsOperans hus med just music, art, dance, etcetera. Temat för årets festival är Från själens smedja vilket ska ge utrymme för artister som på olika sätt ifrågasätter sitt konstnärsskap och livet i och kring det.

På plats för fjärde året är WISP (Women In Swedish Performing arts eller What Is Stha Problem?!) som varje dag bjuder in till lunchsamtal på den björklövsprunkande planen utanför operahuset.

Rubrikerna Introduction, Construction, Deconstruction, Reconstruction pryder trästockarna vi bjuds att slå oss ned på och det är kring dessa ord samtalen ska kretsa.

Onsdagens samtal – Introduction –genomförs i form av ett Open Space, mötesformen som WISP ofta använder sig av, där orden och åsikterna haglar tätt kring frågorna vad vi behöver göra, vad vi behöver rasera och hur vi förhåller oss till vårt skapande i och i utkanten av de strukturer som finns.

Torsdagen tar steget vidare och Mia Westin från WISP leder en panel på ringlande stigar som kommer att kreta kring rum – konstnärliga, kreativa, maktdominerade, konstruerade och skapande. Medborgarinflytande, fina och fula kulturrum och maktaspekter i dessa såväl som stadens och de offentliga rummen är några av ämnena som berörs.

Efter samtalet letar jag upp musikproducenten för MADE tillika den som startat WISP Umeå, Elin Hellrönn, för ett kort samtal i den av ljudkonst knastrande baren på operan.

Elin är förutom ovan nämna även musiker i det dansanta punkrockbandet The Bombettes, som snart släpper sin debutplatta, samt projektledare för Musik Direkt Umeå som nästa vecka reser till Uddevalla och riksfestivalen där.

- What Is Stha Problem?

Det finns såklart olika problem, på många olika plan men ett som blivit tydlig och som WISP aktivt jobbar med är att det finns brist på mötesplatser. Att få jobba med sina svagheter, de som kan finnas inombords, och att få utrymme att arbeta inåt i gruppen med dessa tycker jag är viktigt. Vi har till exempel startat en scenkonstcirkel där vi tillsammans ser scenkonst och sedan diskuterar denna, att få prata om scenkonst utifrån liknande ingångar är viktigt för oss där. Utåt så arbetar WISP mer konkret med frågan What Is Stha Problem?! och fokuserar till exempel på bemötande och rådande strukturer och gemom olika aktioner.

- Aktioner, hur kan dessa se ut och har ni några sådana på gång?

Det kan handla om att göra något så enkelt som att ha likadana tröjor på sig och bara finnas i publiken under en föreställning, att ta plats som de vi är och utifrån det vi gör. Vi har planer på att genomföra något sådant redan nu under MADE och även leka vidare med Construction, Deconstruction, Reconstruction genom att bygga med Lego och ha ett speakers corner där du kan intervjua dig själv och ge dig själv välbehövliga ryggdunkar.

- Samtalet på Operaplan återkom till föränderliga och flexibla rum och hur en arkitektur kan se ut för att tillgängliggöra och skapa förändring i konstens rum. Hur ser du på dessa föränderliga rum kopplat till jämställdhet?

Rummet behöver ju inte vara ett fysiskt rum utan ett ställe där samtalet kan ta plats. WISP är ett exempel på ett sådant med våra forum för diskussion både fysiskt och på nätet. De fysiska rummen har betydelse men det är svårt att bygga bort rum, vissa förutsättningar är kanske fasta men det är och bör vara de människor som vistas i rummen som också ska vara dessa.

- Att jobba politiskt och förändrande har under senare år tagit nya vändningar och det känns som om utrymmet att arbeta med detta är stort – allt från plakatfeminism till mer subtil eller konstnärlig aktivism. Vilket är ditt favoritförändringsmedel?

Jag gillar att förändra genom att vara smart. Jag har alltid varit politiskt aktiv men känner att jag inte är så intresserad av att arbeta på det traditionella sättet längre. Jag tycker om när det går att nästla sig in i folks medvetande på olika sätt – där de är. Ett exempel är när WISP förra året körde runt i Umeå i en golfbil och tog med det plats och öppnade för reaktioner. Ett annat är när det hölls sumobrottning precis utanför NorrlandsOperans entré så att besökare fick trixa sig förbi för att komma fram – det i kombination med tydlig information om vad WISP handlar om blev väldigt effektfullt.

Vidare berättar Elin om vikten att se den makt en som producent eller projektledare har, att verka där en står gör skillnad. I arbetet med Musik Direkt har hon möjlighet att utforma arbetet och festivalen i princip som hon vill och ser det som en fantastisk möjlighet och ett stort ansvar – något som kanske många personer i maktpositioner saknar insikt kring.

- Avslutningsvis, ge mig ett uppmuntrande exempel.

MADE! Vi är brillianta när det kommer till att intresset och perspektiven kring både jämställdhet och teori ständigt finns närvarande. Det är underbart att få arbeta på ett sätt som är så genomarbetat och där teorin alltid finns närvarande och hjälper till att skapa en ifrågasättande, kreativ och konstnärligt stark festival.

Ja, vad ska jag säga, hon säger det ju så bra, jag är upplyft och glad att få vara på MADE, det är i sanning en fantastisk festival och utan att de skriver någon på näsan finns perspektiv kring samhälleliga strukturer närvarande och låter konsten vara det den är – fantastisk – i ett sammanhang som väcker både inspirationen och frågorna.

Läs mer om MADE på www.m-a-d-e.se och om WISP på www.wisp.se

män för jämställdhet

2010-05-05T13:34:00.002+02:00

Nu har män för jämställdhet också skaffat en blogg!

SNEGLING: intervju med Dorisfilm

2010-04-22T20:00:00.005+02:00

Vi på Aktivering Jämställdhet startar nu en serie av sneglande på hur andra branscher än konstvärlden hanterar jämställdhetsfrågan. Vi tar oss först en titt på Doris och Dorisfilm.

Doris är ett kvinnligt nätverk för filmarbetare med bas i Göteborg (startat 1999). Inom Doris ryms också Dorisfilm som i enlighet med Dorismanifestet producerat 3 kortfilmer per år i tre år och sedan kompilerat dessa till en långfilm som kom ut 2009.

Dorismanifestet:

Manus ska vara skrivna av kvinnor.
Filmerna ska ha minst en kvinnlig huvudroll.
Konstnärliga A-funktioner ska besättas av kvinnor
Originalmusiken ska komponeras av kvinnor.

Dorisfilm arbetar för en jämställdare könsfördelning inom filmbranschen, men också med hur kvinnor skildras på film och tv. Ett annat projekt inom Doris är Doris i Skolan som jobbar med att medvetandegöra pedagoger om det manliga seendet och hur avsändaren påverkar berättandet i film/tv.

leranimationen "Fäst vid dig" av Carin Bräck, Cecilia Actis och Mia Hulterstam vann publikens pris på Göteborgs Filmfestival 2009. Se Dorisfilms hemsida för mer info om "Fäst vid dig" och andra Dorisfilmer.

Producenten Annika Hellström från Doris styrelse har ställt upp på en intervju om Doris och Dorisfilm. Hon har fungerat som projektledare och producent för flera av Dorisfilmerna. Annika Hellström är från början scripta och regiassistent, och arbetar numera som producent och projektledare inom film. Hon driver sedan 2006 Cinenic film och är dess ledande producent.

****************

Hur länge har du varit engagerad i Doris och Dorisfilm?

Jag har varit med ända från början som en av initiativtagarna. 1999, efter en filmfestival kände vi oss så trötta på kvinnornas roller i filmer. När man visar sig kritisk till rollerna har oftast svaret blivit ”så är drama uppbyggt” Vi kände helt enkelt att något måste göras. Så vi startade Doris som ett stödjande nätverk för kvinnor i branschen, med workshops och diskussioner. Vi fick så 2003 idén till Dorismanifestet – just med tanke på dogma-manifestet som utgick från herrarna och deras visioner. Manifestet hade från början 7 punkter, men vi reducerade det sedan till 4 punkter. Men allt började alltså som ett nätverk på 20-25 personer. När vi sedan fick finansiering bildades en styrelse – av de som varit mest drivande i nätverket – vilket tyvärr inneburit att nätverket kommit att gå lite på sparlåga.

Vi har bara haft en regel inom Doris: ”inget gnällande” vilket har varit till stor hjälp; vi har tvingats tänka vidare och handla istället.

Har ni kommit fram till några svar utifrån era tre frågeställningar? [Finns ett ”kvinnligt” filmberättande? /Ser bilden av män och kvinnor annorlunda ut med kvinnor som berättare? / Hur kommer filmerna se ut med enbart kvinnor som upphovsmän?]

Något oväntat visade sig det kvinnliga filmberättande vara fyllt av humor. Ja, det hade vi inte förväntat oss. Bilden av män och kvinnor i filmerna har vi inte upplevt som särskilt annorlunda. Frågan apropå filmer med endast kvinnliga upphovsmän utgick ifrån kvalitetstanken - som ju ofta används som ursäkt. Här fann vi att kvaliteten var precis lika hög!

Det har nu gått drygt 10 sedan Doris startade 1999. 2003 tillkom Dorismanifest, året därpå utlystes den första manustävlingen, ni har deltagit på filmfestivaler och förra året utkom en dvd med de samlade dorisfilmerna. Vad har höjdpunkterna varit under den här tiden?

Att SFI (Svenska Film Institutet) fick upp ögonen för den ojämna fördelningen inom film kan kanske inte räknas som en höjdpunkt för själva Dorisfilm, men jag vill ändå nämna det som något oerhört viktigt vi åstadkommit. SFI har nu rekommendationen att stöd skall fördelas 60/40. (fast bara rekommendation) Och Film i väst har 50/50 som sin strävan. Det finns numera ett ökat medvetande om att vi alla är del av det patriarkaliska systemet. Och att även vi kvinnor har ett manligt betraktande; kvinnan ses som ett objekt.

En riktig höjdpunkt för själv Dorisfilm var responsen på den första manustävlingen. Vi gick ut med en deadline som bara låg två och en halv månad fram i tiden – viket är ganska kort i sammanhanget – och vi fick in 411 kortfilmsmanus! När vi kom till posten för att hämta vad vi fått in - rullade de ut med backar fulla av bidrag! Det var en oerhörd kick för oss att upptäcka att så många brydde sig, att responsen var så stor. Ibland tänker man ju ”kanske är detta bara viktigt för oss?”

Vad för svårigheter har ni upplevt?

Det finns så många människor på beslutspositioner som tycker de är medvetna och har planer, men de har inte alls sett strukturen. De använder alltid kvalitén som ursäkt för sitt handlande; den måste alltid komma först. Så svårigheten är; hur når man fram till dessa beslutsfattare? Hur får man dem att förstå?

En annan svårighet var ett år när vi hade svårt att finna finansiering till 3 kortfilmer. Särskilt en film med mycket bra manus och med en riktig ”girlfight” Svårigheten när det gällde finansiering handlade om ämnet … så kan inte en kvinna vara …

En stor besvikelse var att vi inte fick något stöd från SFI för att sammanställa kortfilmerna till en långfilm.

Vad är nästa steg?

Långfilmen skall ut till filmfestivaler internationellt. I juni är det filmfestivalen i Toronto som har ett program med Dorisfilmer.

Hur väl har ni lyckats nå ut internationellt?

Fram till nu har vi faktiskt inte jobbat på att nå ut internationellt eftersom allt arbete sker på ideell basis. Vi tar en sak i taget. Toronto fann faktiskt oss, samma sak med filmfestivaler i Italien och Spanien. Kortfilmerna har tävlat separat vid filmfestivaler - mest filmen Grodan – och den vägen har filmfestivalerna hitta till Dorisfilm.

Kan en film från ett annat land bli certifierad som en ”Dorisfilm” (typ Dogma)?

Vi ser gärna efterföljare, men har aldrig tänkt på vårt Dorismanifets på ett liknande sätt som Dogma.

Hur har reaktionerna varit från män inom filmbranschen?

Generalisering: de flesta över 45 stönar. De vill inte se problematiken, de ser det inte som angeläget. De skulle ju i så fall vara tvungna att revidera hos sig själv. Yngre män förstår oftast; de inser att det minskar deras möjlighet att få stöd, men ser det ändå som en viktig rättighet. På samma sätt som regional fördelning t ex.

Hur är könsfördelningen på högre filmutbildningar i Sverige? (finns det statistik?)

Jag har själv inte kollat statistik, men enligt andra är könsfördelningen jämn - kvinnorna faller bort senare. Männen har förebilder som gör det lättare för dem att kräva en plats – ja, ta för sig. De kan bara snacka ihop sig och ta en kamera och gå ut och filma. Det här är något männen har med sig från tidig ålder – och är inte bara speciellt för filmbranschen.

Hur uppnår man en förändring?

Man måste börja i skolan. Det är vad vi insåg under projektets gång. Det handlar om samhället i stort – om rådande strukturer och seende. Doris driver därför projektet Doris i Skolan som handlar om att göra pedagogerna medvetna om stereotypa könsbeskrivningar i film och tv. Att avsändaren spelar stor roll.

Hur skulle man bäst kunna gå tillväga för att uppnå jämställdhet inom filmen - om du får drömma lite?

Klara riktlinjer 60/40 – utan att ange vad som är vad – när det gäller fördelning av statliga medel. Detta skulle leda till alla sorters berättelser.

OCH – som ett ämne i grundskolan; Vem är avsändaren? Detta skulle beröra historieskildringar, religion, bildämnet m.m. och handla om att tänka på ett annat sätt: vem är berättaren? Och vad för strukturer vill denne bevara?

Tack Annika!

[texten är baserad på en telefonintervju med Annika Hellström]

Förebild i rustning.

2010-04-19T18:31:00.014+02:00

Jag ska nu snart pröva mina vingar från boet. Det vill säga; jag slutar nu på konstskolan jag gått på i snart 3 år. När jag slutar är det inte bara viktigt för identiteten som konstnär att ha en ateljé, förebilder är även av stor vikt. För den nybakade konstutövare som jag är så är det viktigt att ha personer att se upp till som har vågat innan. För mig blir det viktigt att ha kvinnliga konstnärer att plocka fram när det känns som tuffast –som har vågat och mer därtill.

En som enligt mig är en av de tuffaste måste vara performancekonstnären Marina Abramovic. Och vägen för att se hennes verk ”Virgin Warrior ”på Venedig Biennalen i höstas var allt annat än lätt. Vi hade gått så fel som man bara kunde bland de små slingriga gatorna i Venedig för att komma till den paviljongen där bland annat Abramovic verk befann sig. Det blåste, var kallt, vi var kaffe-sugna och allt som möter oss är tegelmurar och vatten. Överallt detta vatten! Ok, det ska ju vara charmen med Venedig, stan är ju för tusan byggd på vatten men det finns nackdelar med detta kan jag lova.

När vi letar omkring efter paviljongen ser vi en byggställning som hänger utanpå muren över vattnet. Vi kände att det var helt rätt att ge sig ut på denna byggställning. Efter ett antal meter ut, med bara vatten under oss så börjar vi ifrågasätta detta äventyr. Men bara så där, helt plötsligt står en dörr öppen i murväggen och en skylt med en pil sitter uppsatt. Vi går naturligtvis in och vem möter oss? Ett stort foto med Marina Abramovic hållandes levrar i sina händer tornar upp sig. Jag har aldrig känt mig så glad över att möta en person i rustning med inre organ i sina händer!

Ibland behöver man de där modiga som gått före att luta sig tillbaka på och tänka –hon kan, då kan jag också! Det känns lite tryggare att ha det när man tycker att vägen känns lite knepig och man tom. är på väg att ge upp. Tack Abramovic!

Sofia Karlsson är gästskribent på Aktivering jämställdhets blogg . Till våren går hon ut Göteborgs Konstskola och intresserar sig för identitet, roller, livet och fantasier om detta. Sofia jobbar med collage, teckning, film och skulptur.

Smakprov på statistik

2010-04-05T21:03:00.026+02:00

KRO/KIF gjorde en enkät om konstnärers förhållanden i november 2008. Enkäten skickades ut till 4547 bild- och formkonstnärer, varav 1903 personer, eller 42 procent, svarade. Av dem som svarade var 69 procent kvinnor och 31 procent män. Enkätsvaren har sedan sammanställts av Malin Åberg Aas i rapporten "Utsikt från ateljéerna". Här nedan ges ett litet smakprov på några av de svar som lyfts fram i sammanställningen.

Om sexuella trakasserier definieras som ovälkommet närmande av sexuell karaktär, är det någonting som du upplevt inom ramen för ditt arbete?

Ja
Kvinnor: 141 (12% av kvinnorna)
Män: 16 (3% av männen)

Nej
Kvinnor: 1027 (88% av kvinnorna)
Män: 519 (97% av männen)

Tycker du att din konst bedöms på ett särskilt sätt på grund av ditt kön eller genus?

Ja
Kvinnor: 529 (45% av kvinnorna)
Män: 123 (23% av männen)

Nej
Kvinnor: 638 (55% av kvinnorna)
Män: 417 (77% av männen)

Anser du att ditt kön har spelat roll i förhållande till gallerister, curatorer och möjligheter att ställa ut på offentligt stödda institutioner?

Ja
Kvinnor: 407 (37% av kvinnorna)
Män: 87 (16% av männen)

Nej
Kvinnor: 690 (63% av kvinnorna)
Män: 446 (84% av männen)

Tycker du att bildkonsten fungerar jämställt?

Ja
Kvinnor: 295 (28% av kvinnorna)
Män: 299 (58% av männen)

Nej
Kvinnor: 744 (72% av kvinnorna)
Män: 219 (42% av männen)

Som Malin Åberg Aas påpekar i rapporten (och som även Vanja Hermeles granskning av bild- och formområdet visar) säger dessa siffror att män generellt sett uppfattar saker som mer jämställda än kvinnor gör, vilket är ett tydligt exempel på en patriarkal struktur. Malin menar dessutom att fritextsvaren i enkäten målar upp en delvis annorlunda bild än den förenklade bild som siffrorna visar. Enligt den mer komplexa bild som fritextsvaren utgör är jämställdheten inte lika långt kommen som det går att läsa in i de övergripande svaren. Många pekar till exempel på problem med en hög manlig koncentration på maktpositioner, och att konstpolitiken har manliga förtecken. Ord som "machogallerister" förekommer, och det är en frekvent uppfattning att män väljer män i stor utsträckning. Många har också uppfattningen att mäns konst tas på större allvar än kvinnors, och bland textilkonstnärerna upplever många att deras konst inte ses som lika "seriös" på grund av att den ses som kvinnlig är därför inte lika intressant.

Sammanfattat är det en dyster bild som målas upp av (o)jämställdheten inom bild- och formområdet. Ett första steg mot att arbeta för ökad jämställdhet är att synliggöra den rådande maktordning som dessa enkätsvar visar på, och som Hermeles bok Konsten - så funkar det (inte) ger en fördjupad bild av. När vi hittar sätt att tala om det kan vi också hitta metoder och strategier för en förändring av strukturerna.

Jakten på makten

2010-03-29T10:09:00.005+02:00

Aktivering jämställdhet har startat en intervjuserie som ska ställa frågor om makt inom konstscenen idag; vem har makt? hur definieras makt? vem skulle du vilja ge mer makt - om du hade makten?
Vi välkomnar alla att tipsa oss om vem eller vilka som vore intressanta att intervjua på temat. Kanske har du reflekterat över din egen makt? Eller vet någon annan som har något intressant att säga om makt och hur det kan definieras?
Intervjuserien "Jakten på makten" kommer att vara ett löpande inslag på den här bloggen, och första intervjun publiceras inom kort...

Yrkesroll/Jämställdhet: Intervju med Nina Bondeson

2010-03-27T10:00:00.001+01:00

Först ut i vår serie med kortintervjuer om den konstnärliga yrkesrollen och jämställdhet är Nina Bondesson.

Nina Bondeson, "Självporträtt som Poly Commota"
Finns som utstkrift på tyg ca 1,5 x 2 m.

- Hur försörjer du dig som konstnär? (beskriv din konstnärliga yrkesroll; utställningar, olika uppdrag, undervisning, stipendier m.m. Är du egenföretagare?)

Ja, alla de sakerna: utställningar, uppdrag, undervisning, stipendier och mm.

- Finns det skillnader i kvinnlig och manlig konst?

Jag tar för givet att ens livserfarenheter sätter sina spår i det man gör. Men jag är osäker på om kvinnliga och manliga erfarenheter per automatik följer vårt sätt att bestämma kön och genus?

- Reflekterar du själv över om ett konstverk är gjort av en man eller kvinna?

Sällan. Jag är intresserad av vad folk har att berätta. Oavsett kön. Antingen gör de det på ett sätt som fångar mitt intresse eller så gör de det inte. Oavsett kön.

-Upplever du att din egen konst påverkas av din könstillhörighet?

Den påverkas av det jag erfar. Eftersom jag har varit kvinna hela mitt liv så antar jag att det jag gör i konsten påverkas av det. Men när jag arbetar i ateljén, i det heta, skapande ögonblicket, så skiter jag i om jag är man eller kvinna. Eller hund, för den delen. Jag vill komma åt något, och jag sorterar det inte där och då.

Nina Bondeson, "Omgivningens inflytande II"
Litografi ca 60 x 80 cm

- Om du undervisar i konst: funderar du över om du förmedlar ett jämställt konstseende? Om du tänker på det – hur tar detta sig uttryck?

Jag undervisar på ett annorlunda sätt än de manliga lärare jag själv haft. De talade aldrig om sina tillkortakommanden i konsten. Som om de aldrig behövt kämpa och tvivla och tveka. Jag kände mig ofta dum och dålig. Det vill jag inte att de som jag är lärare för ska känna. Men vad ÄR egentligen ett konstseende? Jag försöker förstå vad konsten är, hur konstvärlden fungerar och hur det påverkar mig. Det är ingen tebjudning precis. Jag har ofta upplevt att svårigheter varit mer kopplade till ekonomi än till kön. Nu är t ex diskussioner om just jämställdhet vad gäller manligt/kvinnligt rätt vanliga. Men synen på konstnärerna i samhället är späckad av oemotsagda fördomar och den förhandenvarande kulturpolitiken har en nyliberal slagsida som vår kvinnliga kulturminister inte verkar ha några som helst problem med.

- Har du upplevt att du särbehandlats i din yrkesroll som konstnär – positivt eller negativt – pga av din köns– eller klasstillhörighet eller etnicitet?

Nej. Men på grund av min ålder.

Tack Nina!
se mer av Ninas konst
och ännu mer av Nina

intervjuer på gång!

2010-03-25T20:30:00.004+01:00

Ja, nu börjar den här bloggen så sakteliga komma igång!

Vi har flera intervjuserier som ligger i startgroparna, varav en handlar om den konstnärliga yrkesrollen och jämställdhet. Första intervjun i den serien kommer på lördag och det är Nina Bondeson som svara på frågorna. Om ni har några idéer om intervjuer ni skulle vilja läsa, eller personer ni skulle vilja få intervjuade så tipsa oss gärna!

Lee Lozano

2010-03-22T14:53:00.003+01:00

Tips på utställning för er som är i Stockholm är Lee Lozano på moderna museet, pågår t.o.m. 25 april.

http://www.modernamuseet.se/sv/Stockholm/Utstallningar/2010/LeeLozano/

Undrar du om Feminism?

2010-03-21T14:20:00.000+01:00

Finally a Feminism 101 Blog ger svar på de flesta frågor du har om feminism (the male gaze - etc)

Open space Göteborg 9 mars

2010-03-11T23:00:00.017+01:00

Foto: Mediaverk.com / Attila Urbán

Open Space Göteborg 9 mars

Tema för dagen löd:

Hur ska jämställdheten genomsyra konstscenen i din region?
Vad är utmaningarna och vad är möjligheterna?

KRO och KIF bjöd in till en unik dag då deltagarna tillsammans diskuterade frågor och visioner kring jämställdhet. Ledare var Jojo Tuulikki Oinonen, med stor erfarenhet av att leda Open Space.Vi kommer troligen att publicera valda delar av vad vi kom fram till under dagen här på bloggen.

Det blir fler Open Space runt om i landet:

* 22 mars, Stockholm
* 29 mars, Malmö
* 13 april Gotland

anmälan via KRO/KIF:s hemsida

Röda Sten säger JA!

2010-03-11T14:17:00.014+01:00

På onsdag 17 mars kl 18.30-20 besöker Föreningen JA! Röda Sten för att presentera och leda en offentlig diskussion kring Föreningen JA!s och Röda Stens samarbete, JämlikhetsAvtal 2010 (5 år senare). Målet med avtalet är att öka kulturell, etnisk och social mångfald i konstvärlden samt att påvisa att alla har ett kön, en etnicitet, en klasstillhörighet och en sexuell läggning och hur alla dessa positioner påverkar både institutionens riktning och den enskilda individens handlingsutrymme. Läs mer om arrangemanget här.

Aktivering jämställdhet antecknar i kalendern med stora bokstäver, och hoppas att vi ses på tisdag!

What is Gender?

2010-03-01T17:07:00.000+01:00

WHCreation är ett icke-kommersiellt online galleri for samtida konst. Här visas tidsbegränsade gruppuställningar runt specifika ämnen. Just nu konst runt frågeställningen: what is gender?